Naturlagen säger att Dackarna ska vara uselt på hemmabanan. Så har det ju ”alltid” varit.
Så vad är det egentligen som håller på att hända? Jag tror banne mig att de över 3 000 åskådarna fick nypa sig i armen i kväll.
Jag har bevakat Dackarna i närmare 15 års tid. En sak har varit mer återkommande än andra under de här åren när det gäller lagets hemmamatcher. Inte har det varit vinsterna. Nej, istället har det varit lagets misslyckanden hemma på G&B Arena. Många är de gånger då publiken har fått vända hem med en känsla av besvikelse. Och många är de gånger då förare och ledare har stått som frågetecken och skyllt oväntade nederlag på banan.
”Vi plockar in dig i laget”
Dackarna har de senaste 15 åren haft lag för att köra hem ett antal SM-guld. Facit: Ett SM-guld (2007) och ytterligare en SM-final (2016). Det är faktiskt ett ganska bedrövligt facit. Dackarna har varit sämst när det gällt som mest så många gånger att jag har tappat räkningen.
Jag minns framförallt en säsong med karismatiske Morgan Andersson, numera förbundskapten för Sverige och lagledare i Västervik, som dackelagledare. Efter ett antal hemmaförluster mot på papperet sämre lag pressade jag honom ganska hårt efter en förlust mot Indianerna. Anderssons svar på hur trenden skulle vändas kom med skarp stämma och kolsvarta ögon: ”Vi plockar in dig i laget”. Några dagar senare stötte vi på varandra på en annan tävling och med ett brett leende meddelade Andersson att det var klart för min debut. Vi skrattade gott båda två, men jag fick av någon anledning aldrig ta på mig släpskon. Sedan vände Dackarna heller aldrig trenden...
Ett finger med i spelet
Kanske är 2018 året då Dackarna hittar rätt på hemmaovalen. Om så blir fallet har Målillaklubben en lagmaskin för att vinna SM-guld.
Matcherna mot Lejonen och Rospiggarna har i alla fall klart indikerat att Dackarna är på väg åt rätt håll. Helt plötsligt hittar laget rätt på hemmabanan. Helt plötsligt är varenda dackeförare beslutsam i den så viktiga förstasvängen. Vad det beror på? Vad vet jag. Men någonting säger mig att nye lagledaren Peter ”PK” Karlsson har minst ett finger med i spelet. En som definitivt har det är banchefen Mikael Max, ”PK”:s bror. Det känns som att de båda, och många därtill, har gett sig fan på att Dackarna på allvar ska vara med och slåss om SM-guldet i år.
Nyp er inte i armen i kväll
Något annat som slår mig är det lugn som finns i Dackarnas depå. Här har Peter Karlsson utan tvekan ett finger med i spelet. Jag vet inte varför, men jag trodde inte att ”PK” skulle visa varken den glädje eller den besvikelse (efter premiärförlusten mot Smederna) som han har gjort hittills. För att inte tala om Greg Hancock.
Tre matcher in i serien är känslan att Dackarna går en mycket rolig säsong till mötes.
Till de drygt 3 000 åskådarna som såg kvällens match kan det vara läge att skicka med en passning. Nyp er inte i armen i kväll, det är risk att ni vaknar då.