Fortfarande har ingen svensk kvinna hoppat längre än Erica Johansson gjorde år 2000. Men numera pratar hon bara om sina framgångar.
I lördags föreläste längdhopperskan i samband med Hälsomässan i Hultsfred.
Mental träning, mediabilden, med- och motgångar stod i fokus när Erica Johansson, Sveriges bästa kvinnliga längdhoppare genom tiderna, besökte Hultsfred och pratade om sin idrottskarriär och tiden därefter i lördags.
Hennes karriär innehåller flera fina framgångar, även om hon aldrig fick vinna ett VM- eller OS-guld. Just OS i Sydney, år 2000, var något hon berörde. Det året hade hon hoppat 6,99 meter – som hon mätte upp som inledning på föreläsningen – och förväntningarna inför OS i Australien var stora.
Själv beskrev hon det som "sitt livs viktigaste tävling". Men det blev ett enda stort övertramp av allting.
– Jag hamnade i fel tankar. Inför tävlingen tänkte jag bara på vad jag skulle säga till pressen när jag hade misslyckats. Såklart gör jag tre misslyckade hopp och sa det jag redan hade förberett att jag skulle säga till pressen, berättade Erica Johansson under föreläsningen.
Det blev bara ett hopp, efter två övertramp, innan OS 2000, hennes livs tävling, var över.
Hjärnspökena hade hon också vid flera viktiga tävlingar. När mediabilden förändrades – och när det blev möjligt att ha kontakt med omvärlden på ett annat sätt under tävlingarna – fick hon det svårare. Hon fick höra att det var folk som hade spelat på henne, att de följde henne på datorn – och då gick allt åt skogen.
– Jag kunde inte prestera. Jag var så oerhört rädd för att misslyckas att jag misslyckades.
Tränare från Silverdalen
Under juniortiden var Erica Johansson en exceptionell talang och vann tävling efter tävling. Hon berättade också om det stora stöd hon alltid känt från sina föräldrar och tränaren Peter Hornebrant, ursprungligen från Silverdalen, genom karriären.
1989 ville en då 15 år ung Erica Johansson tävla i Junior-EM i kroatiska Varazdin, då en del av forna Jugoslavien. Hennes tränare tyckte inte att hon skulle åka först men det gjorde hon ändå efter att ha klarat kvalgränsen en andra gång, som hon kommit överens med Peter Hornebrant om.
Där tog hon sedan ett överraskande silver.
Bild med prins Albert
Men föreläsningen handlade inte bara om längdhopperskan Erica Johansson. Hon berättade om upplevelsen när hon 1993 körade bakom Nick Borgen till låten "We are all the winners", som slutade på andra plats i Melodifestivalen det året.
Hon kom också att beröra media och hur hon, och andra påverkats, av dem. Expressens Mats Olsson skrev en krönika om hennes vikt, där han undrade hur långt hon hade kunnat hoppa med några färre kilon. "Det såg lite valkigt ut över midjeresåren, som det kan göra på en tungviktsboxare ibland". Något hon senare fick en ursäkt för, förklarade hon.
Hon berättade också om när tidningen Se & Hör tog en bild på henne och Monacos prins Albert. Långt senare kom den att användas igen – och då påstods det att de hade blivit ett par.
– Det var inte klokt. Jag hade aldrig varit hemma hos honom och det fanns ingen sanning i det, men sådana är tidningarna, sa hon.
Upptäckte i slutet av karriären
Under föreläsningen tog hon hjälp av bilder från tidningsurklipp och löpsedlar. Hon fångade intresset hos de många som slagit sig ner för att lyssna och just den mentala biten återkom hon ofta till, om vikten av att se sig som en vinnare. Något hon själv upptäckte först i slutet av sin karriär.
– Mental träning är oerhört viktigt. Tror man på sig själv och ser sig som en vinnare så kommer man också mer troligen bli en vinnare.
Mer från helgens Hälsomässa kommer under dagen.