16 skolklasser dör varje år i magen: "En livslång sorg"

Varje år dör omkring 450 barn i Sverige innan de ens blivit födda. Det motsvarar 16 skolklasser varje år som dör i magen – och det är nästan dubbelt så många som dör i trafiken varje år.

– Vi har länge trott att man kan minska dödligheten om man systematiskt arbetar med frågan mot sjukvården. Det är väldigt många som dör varje år, men vi tror att det går att minska, säger Spädbarnsfondens ordförande Malin Asp, som jobbar som narkosläkare.

På vilket sätt?

– Det handlar om att jobba med upplysning till föräldrar om att öka barnets säkerhet i magen och känna efter fosterrörelser och liknande. Då kan man upptäcka tidigt om något är fel och oftast handlar det om att något är fel med moderkakan eller navelsträngen. Får barnet inte energi slutar de röra sig för att spara energi. Förr fanns det en missuppfattning att barnet rörde sig mindre mot slutet av graviditeten, men det stämmer inte. Man ska känna rörelser hela vägen fram till förlossningen. Det kan kännas annorlunda, men man ska känna att barnet rör på sig. Känns det annorlunda ska man absolut kontakta sjukvården. 

Malin Asp saknar en nationell sammanställning och önskar att riktlinjerna till mödravården ska slå igenom på allvar. Dessutom är det stora regionala skillnader i landet. Kalmar län sticker ut framför allt när det gäller dödfödda efter 37 veckors graviditet. I länet löper kvinnor högst risk i hela landet att förlora sitt barn. När det gäller risken för att förlora sitt barn före vecka 37 hamnar Kalmar län på en åttonde plats.

– Det är väldigt viktigt med noggrann dödsorsaksutredning och sammanställa det nationellt. Det finns en brist på nationella riktlinjer kring förlossningar och det skiljer väldigt mycket i olika delar av landet. Det är större risk att mista sitt barn beroende på var i landet man bor, vilket inte är okej och visar att dödligheten skulle kunna minskas. 

"Jättebra att frågan lyfts"

Tidigare i veckan publicerade vår tidning ett reportage om Victoria Ottosson, som nyligen förlorade sitt barn i vad som ibland benämns som "plötslig spädbarnsdöd". Plötslig spädbarnsdöd gäller rent formellt endast de barn som dör i sömnen.

– Men det har i viss grad inbegripet även dem som dör i magen, men man kan uttrycka att man är dödfödd. Plötslig spädbarnsdöd används ibland inom citationstecken, men det är inte riktigt rätt benämning, säger Malin Asp och fortsätter:

– Det är jättebra att frågan lyfts. Det är bara så det kan bli en förändring, om det medvetandegörs i större utsträckning.

Hur jobbar ni för att medvetandegöra det?

– Vi är ingen jättestor organisation, men vi jobbar med stöd till familjer och samlar in medel till forskningen. Vi jobbar också med påtryckningar politiskt och har träffat socialministern och socialdepartementet för att rikta ljus på frågan. Vi försöker göra vad vi kan för att sprida kunskapen till allmänheten. Vi jobbar både förebyggande och med dem som har förlorat sina barn.

Legat konstant

Enligt Socialstyrelsen ökar risken för att få ett dödfött barn om kvinnan är fet eller överviktig, om kvinnan är född i Mellanöstern eller i Afrika söder om Sahara, om kvinnan är äldre och framför allt om det är första barnet, om kvinnan har låg utbildningsnivå eller tidigare haft flera missfall.

– Socialstyrelsen har äntligen kommit med den här rapporten som vi har tryckt på om i flera års tid. Nu tror även Socialstyrelsen att det går att minska, men det måste bli verklighet av det också. Vi är positiva till den åtgärdslista som har Socialstyrelsen har tagit fram, men det vill till att man genomför det också, säger Malin Asp, som dock betonar att rapporten i detta skede tittat på riskfaktorer och inte orsaker:

– Vi har fått mycket reaktioner från drabbade om att de känt sig lite utpekade och skuldbelagda i och med att rapporten fokuserat så mycket på riskfaktorer som övervikt och utbildning med mera. Det kommer behövas mer djupgående arbete för att hitta orsakerna.

Malin Asp säger att dödstalen legat "alldeles för konstant under lång tid".

– Det har inte minskat särskilt mycket de senaste 20-30 åren, det är marginellt. Det har minskat sedan 70-talet, men de sista tio åren har det varit ganska konstant. Trots att sjukvården har gått framåt på alla möjliga håll har just det här inte förbättrats, säger hon och fortsätter:

– Däremot ligger plötslig spädbarnsdöd på en tiondel av vad det gjorde på 90-talet och det är en dramatisk skillnad. Det beror mycket på att man gick ut med råden om att barn ska sova på rygg. 

"Livslång sorg"

Malin Asp, som också har fritidsboende i Locknevi, förlorade själv sitt barn Ivar för åtta år sedan. 

– Vår förening har funnits i 33 år och startades av föräldrar som själva mist sitt barn. Det är väldigt många familjer som drabbas av det här och det handlar om en livslång sorg. Man har med sig barnet i resten av sitt liv och det påverkar många.

Anser du att det finns ett tabu kring det här?

– Det gör det. Vi har jobbat mycket med det för det kanske inte är något man pratar om. Många som mist sitt barn upplever att andra inte vill höra talas om det. Det kan vara att man känner att det är svårt att höra om det, säger Malin Aps, som har en uppmaning till drabbade:

– Är man drabbad får man gärna kontakta oss. Vi kan ge dem stöd och hjälpa dem att få träffa andra i samma situation. Man kan höra av sig till oss oavsett om det var nyligen eller länge sedan det hände. Vi har också en sluten Facebookgrupp för de som mist sitt barn.