Marona Phalén fortsätter sitt ideella arbete för Hultfreds FK. Foto: Ossian Mathiasson
Redan i början av 1980-talet började Marona Phalén engagera sig ideellt i Hultsfreds FK. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess – men Marona, 68, ger sig inte.
– Det betyder forfarande mycket, framför allt sedan jag blev pensionär, säger hon.
Ibland är det lätt att glömma bort dem. Eldsjälarna. Får de tillräcklig uppskattning?
De som gör att kläderna tvättas, ser till att det alltid finns kaffe, och lämnar varje träning sist.
En tvättäkta eldsjäl är Marona Phalén som varit ideellt arbetande i mer än 25 år.
– Det var genom barnen det började. Först var jag bara förälder, men när "Carro" (Caroline Phalén) började spela som sjuåring har jag varit med i olika roller. Jag tycker att det är väldigt roligt, det är kul att ha något att lägga händerna på. Sedan har det ju blivit många timmar, säger hon.
Ordnar med allt
Inför varje match förbereder Marona och maken Gonny allt för spelarna. Efter matchen ordnar de också allt. Så ser det ut, vecka efter vecka.
– Jag är lagledare helt enkelt och förutom allt före och efter match är det mycket med material och mycket med papper. Tränaren Niklas (Föghner) brukar säga att "här är det serverat", men det är vårt jobb att fixa det också.
Vad betyder det att få uppskattning?
– Det betyder absolut mycket. Jag får sms av Niklas ibland, för någon vecka sedan fick jag ett där det stod: "Stort tack för att ni finns, ni är grymma". Det blir man glad av.
Marona har varit grönvit frånsett sex år i Vimmerby IF. Hon bytte när dottern gick dit, men stannade kvar en tid även när hon inte spelade där. Sedan några år är hon tillbaka i HFK.
– Man kan säga att jag tog lite tjänstledigt från HFK, säger hon och skrattar.
Några planer på att sluta har hon inte just nu.
– Egentligen hade jag redan tänkt sluta, men så var det återigen någon som tjatade på mig och jag är lättövertalad. Det betyder, och har betytt, väldigt mycket också. Framför allt sedan jag blev pensionär. Det är viktigt att ha något att göra.
– Människorna runt omkring, den kamratskap som finns. Det är det som gör det så roligt. Sedan är vi ett bra gäng också. Får man vara frisk kanske man fortsätter några år till.
Att hitta exempel på eldsjälar som i det närmaste betyder allt för de lokala klubbarna är inte svårt. De finns i nästan varje förening – det gemensamma för lejonparten är att de inte räknas som unga längre.
– När vi försvinner kommer det inte bli bra, det tror jag inte. Unga människor i dag är inte så villiga att göra det här andra utöver fotbollen, så det är tur att vi finns.
– Jag tror att ungdomar är latare i dag. Sedan kommer jag väl få skit för det, skrattar Marona och fortsätter:
– Men jag upplever det så. Det är andra tankar och andra prioriteringar. Så var det inte när vi var yngre. Sedan kanske det inte bara beror på att man är latare, det är mycket annat också, med sociala medier och sådär. Ska man ha ett skapligt jobb måste man utbilda sig mycket mer än på vår tid.
Hur kommer det här påverka mindre klubbar, tror du?
– Det kommer påverka mycket. Det fattas ju pengar i nästan alla föreningar, så det kommer bli svårt.
När det gäller det sportsliga vill Marona inte måla upp för stora förväntningar på årets säsong.
– En mittenplacering skulle jag kunna tänka mig. Vi kanske inte är så bra som vi har varit, men samtidigt är det svårt att säga. Vi har en del unga tjejer, bland annat har Linn (Frilund) och Nathalie (Helgesson) tillfört mycket. Sedan har vi Sandra Nilsson med mycket rutin och "Carro" med, om hon ska spela. Det finns unga att bygga på också, så vi får se.
Hur det än går kommer Marona bära runt på flaskor och vara en glädjespridare. Det är det enda vi vet med säkerhet.