Undertecknad är själv boende i Gränna. I såväl Gränna- som Omberg- och Ödeshögsbygden är vi omgivna av vindkraftverk i flera väderstreck. En del nära och en del på håll i den vackra solnedgången.
Totalt är det redan nu fler vindkraftverk inom synhåll för många av oss boende i den bygden än vad som torde vara möjligt att bygga i Hultsfred kommun i vart fall med gällande regelverk för vindkraftsbyggnation.
*
Det bör vara ostridigt att Gränna- och Ombergsbygden är en större turistattraktion än Målilla. Turistnäringen blomstrar som förr och fastighetspriserna har fortsatt att stiga i minst samma takt som motsvarande bygder utan vindkraftsparker. Med turism följer även nackdelar i form av klimatavtryck.
Men i Gränna kan vi känna oss stolta över att våra invånare bestämt sig för att tåla vindkraften och på så sätt bidra med att klimatkompensera vad vår viktigaste näring turismen ger i form av ökad koldioxid. Alla bidrag är bra, matsvinn, sopsortering, biogas m.m och det arbetet pågår i de flesta kommuner i Sverige.
Men det räcker tyvärr inte på långa vägar för att ändra klimatutvecklingen, mycket större uppoffringar än att se några vindkraftverk på håll kommer att krävas. Står man för något annat så ska man nog självkritiskt fundera över om man tillhör kategorin av klimatförnekare? Eller det kanske är så enkelt att det är avundsjukan som grasserar? Att det finns någon som är villig att släppa till mark, någon annan som tar stora ekonomiska risker, utan subventioner och på marknadsmässiga villkor.
För att slutligen kanske efter flertalet år tjäna lite pengar och samtidigt utge en ”klimatbonus” utan ersättning genom att indirekt kunna klimatkompensera för många andra näringar i bygden, som inte har dom ekonomiska förutsättningarna. Personligen tror jag att vi inom överskådlig tid har en debatt om vilka kostnader som olika varor och tjänster ska stå för p.g.a. sina klimatavtryck. Såvitt förändringar som kommer att påverka turismen i Målilla långt mer än ca 10 st förnyelsebara vindkraftverk på Mösjöberget.
*
Det vore välkommet med ett system där kommuner blev ersatta ekonomiskt för vindkraft som byggs inom kommungränsen. Därmed skulle incitamentet hos kommuner och deras invånare öka än mer för vindkraft och klimatkompensation.
I Finland har man ett system där kommuner får ta ut en fastighetsskatt per vindkraftverk om ca 150.000 kr per år, vilket skapar en efterfrågan på vindkraftsinvesteringar från glesbefolkade och mindre välbeställda kommuner men med bra vindkraftslägen. Vi är inte där ännu på det rikspolitiska planet men kanske är det en fråga för lokala politiker att bedriva lobby, och ologiskt vore väl om inte ett starkt stöd över lokala partigränser kunde uppnås i en sån sak.
Det dras paralleller med Danmark och deras beslut om vindkraft som helt saknar relevans vid en jämförelse med Sverige. Dansk vindkraft står för betydligt större andel av landets energikonsumtion än i Sverige och samtidigt så är Danmarks yta en knapp tiondel och med en befolkningstäthet 6 ggr högre än Sverige. Även den oinvigde bör väl förstå att det saknas plats på land i Danmark för att bygga mer vindkraft. Såvitt helt andra begränsande förutsättningar än de som vi har i Sverige.
*
Det är kostsamt att bygga vindkraft i havet och i Sverige har det tagits beslut om att subventioner för vindkraft ska fasas ut vilket i praktiken redan är fallet då elcertifikatet gått mot noll i ersättning. Tycker man att havet fortsatt är den bästa platsen att bygga vindkraft i så får man därför först övertyga Sveriges riksdag om att man ska fortsätta med att subventionera vindkraft.
Det höjs röster, även i den här lokala debatten om vindkraftens varande i Hultsfred, om att man ska bygga kärnkraft istället eller i vart fall inte stänga ned befintliga verk. Invändningar som knappast har relevans när det gäller att bedöma det här projektets lämplighet.
Det föreligger heller ingen direkt motstående konflikt mellan ny investering i vind- och kärnkraft, annat än att vindkraften idag är lönsam utan subventioner och det sista inte. Alla prognoser som bygger på en ökad elkonsumtion inom bl.a transportsektorn ger att elkonsumtionen kommer att stiga, så förmodligen behövs bägge energikällorna i det långa loppet för att ge en fossilfri energi som klarar klimatfrågan på jorden.
Debatten idag förefaller ändå att ha förminskats till en akademisk fråga om enskilda ord i energiöverenskommelsen gällande förnyelsebart vs fossilfritt. Investerar vi i ny kärnkraft så är en realistisk tidsplan ca 25 år från tanke till elproduktion och kostnaderna kommer att behöva subventioneras i betydligt större omfattning än vad vindkraften erhållit genom elcertifikaten.
Slutsatsen blir att den som förespråkar utbyggnad av kärnkraft samtidigt måste få svenska folkets bifall att den ska subventioneras eftersom den är långt ifrån konkurrenskraftig mot den vindkraft som byggs idag. Men är det verkligen någon som seriöst tror att subventioner för kärnkraft är politiskt genomförbart i Sverige inom överskådlig tid? Kanske genomförbart i andra länder som inte har samma förutsättningar för elproduktion som Sverige.
*
Vindkraften ger visserligen variationer i elförsörjningen men genom en fortsatt utbyggnad i vårt avlånga land där vi alltid kan fånga vinden, kombinerad med utbyggnader av elnät och storskalig energilagring genom exempelvis pumpkraftverk, så är detta möjligt att tekniskt hantera till en rimlig kostnad.
Man efterlyser svar från Dackevind och oberoende utredningar. Har man inte förstått eller velat förstå den information som hitintills framställts i projektet, så ligger det ändå på Dackevinds ansvar att förklara projektet för den oberoende och tillståndsgivande myndigheten.
I ansöknings-handlingarna ska alla relevanta svar finnas och som krävs enligt regelverken för vindkraftbyggnation. Är det då någon som fortfarande är tveksamma till ansökningshandlingarnas utredningar, tillståndsgivande myndigheter och dess experters kompetens i bedömningar och beslut, så har man självfallet möjligheten att överklaga ansökan till nästa instans.
Alla har en demokratisk rätt att överklaga även om argumenten och samlandet av anhängare stundtals kan tyckas bygga på svepande beskrivningar och grundlösa påståenden. Emellertid så ställs det lyckligtvis krav på både saklighet och bevisning från den klagande i en sådan process för att kunna vitsordas. Vilket även är den del i demokratin som säkerställer landets fortsatta behov av utveckling och välstånd.
*
Dackevind har överlag valt respektavstånd till permanent boende som är nästan dubbelt så långt mot vad som krävs enligt bestämmelserna. Därmed skapas rejäla säkerhetsmarginaler även mot oförmodade fel i vedertagen forskning och regelverk gällande ljud, blinkningar och annan omgivningspåverkan från vindkraftverk. Vårt beslut kanske inte ses med blida ögon av andra vindkraftsutvecklare som tycker att gällande regler är det som är utgångspunkten och som även skapar den fördelaktigaste investeringskalkylen.
Sammanfattningsvis så kvarstår min slutsats om att; Skulle detta projekt inte erhålla tillstånd så har jag svårt att se några andra projekt i södra Sverige som bör få tillstånd. Givet likabehandlingsprincipen och att vetorätter inte hanteras på ett godtyckligt och rättsosäkert sätt. Såvitt som rubricerats blir det därmed - Ett slag i ansiktet på klimatfrågan.
*
Slutligen antecknas att i Uddevalla har man byggt en vindpark intill en befintlig älgpark. Med ett avstånd till närmaste verk om ca 1,5 km att jämföra med förhållandet i vårt projekt där vi har dryga 2 km till Målillas älgpark.
Ägaren till älgparken i Uddevalla har vi intervjuat och han kan inte se någon minskning av besökare eller för den delen stress och nytt beteende från sina älgar p.g.a den intilliggande vindparken. Älgar är mycket anpassningsbara djur, som han uttryckte sig. En slående tanke blir att älgen kanske är mer anpassningsbara än vi människor i vissa avseende?
Emellertid så är älgen ett djur som enligt viss forskning kan komma att drabbas av just värmestress p.g.a klimatförändringen, kanske särskilt de i söder och som lever i fångenskap, som inte har möjligheten att följa med sitt normala habitats klimatresa norrut.
Tranås 20200218
Dackevind AB
Ola Forsell
Fotnot: Brevet är ett svar på detta brev från Vindfrid.