Enligt januariöverenskommelsen ville Centerpartiet och Liberalerna utreda LAS - lagen om anställning. Uppdraget med utredningen var att se "hur arbetsrätten kan moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls". Resultatet är dock ett lagförslag som totalt utplånar all sorts balans mellan parterna som finns idag, vilket går helt emot uppdraget.
*
En utav ingångarna till utredningen var att små och medelstora företag sade sig behöva större flexibilitet, och ordet flexibilitet innebär nästan alltid försämringar för arbetstagarna. Ett förslag är att fackförbunden inte längre ska kunna ogiltigförklara uppsägningar vid mindre än 15 anställda.
Det betyder att under tvisten innehar den uppsagda varken jobb eller lön och kan på sin höjd få skadestånd. Hur många har ork och råd att ta den fighten? Det innebär alltså att företag med högst 15 anställda kan säga upp vem som helst, hur som helst.
Det räcker med att de inte gillar din frisyr eller att du snällt påpekat att det blivit lite mycket övertid på sistone. Men för företagen är det viktigt att det blir lättare och mindre kostsamt att säga upp personal.
*
Även turordning vid uppsägning är på förslag att ändras. Från dagens två undantag till hela fem, detta skulle gälla alla företag. Arbetsgivare skulle då kunna säga upp fem personal ena månaden för att sedan fortsätta säga upp fem till efter ytterligare några månader och därmed kunna undanta precis de personerna de själva vill.
Vad ger dessa lagförändringar arbetstagarna för trygghet? Vad händer med balansen på arbetsmarknaden? Att aldrig vara säker varken vid en anställning eller vid uppsägningar. Se sig över ryggen hela tiden, aldrig kunna göra sig obekväm eller få känna trygghet på sitt jobb.
Det enda positiva enligt förslagen är att visstidsanställda föreslås få förtur till anställning redan vid nio månader istället för tolv. Dock skulle detta kunna bidra till att de som har allmän visstidsanställning helt enkelt byts ut innan nio månader istället för dagens tolv, det ser vi system på redan idag för att undvika tillsvidareanställningar.
*
Ett förslag är även att det ska ställas högre krav på kompetensutveckling för arbetsgivarna. Dock har många fackförbund med detta i avtal redan idag. Så vad var det vi arbetare fick enligt LAS-utredningen egentligen?
Utredningen går nu ut på remiss och samtidigt som detta sker ska arbetsgivarna och fackförbunden ha egna förhandlingar för att se om de kan komma fram till några lagförslag i enlighet med utredningen eller utanför denna. Det bästa för parterna vore självklart om det går att komma överens utan att politiken kliver in och kör över oss.
Men hur smart är det egentligen att göra en så stor reform mitt i en marknadskris? Tryggheten på arbetsmarknaden har inte varit så här obefintlig på väldigt länge. Den svenska modellen är ett system som fungerar väldigt bra. LAS är väl etablerat och att förändra detta skulle ta väldigt lång tid.
Det vi behöver nu är trygghet och stabilitet. Vi behöver balans mellan parterna och vi behöver definitivt inte så här usla försämringar för dagens arbetare. LAS-utredningen hör därmed hemma i papperskorgen och borde aldrig ha sett dagens ljus!
LO-facken Vimmerby
Erik Bouvin, Annika Fundin, Jerry Pettersson, Emily Palenzuela, Håkan Korán, Anneli Ojala, Benny Alvarsson, Anette Schytt, Örjan Arvidsson, Malin Elvingsson, Per Samuelsson, Maria Wisberg, Per Backstad, Ann-Kristin Nilsson, Patrik Andersson, Lena Rydersten, Petra Dahlström Wall
LO-facken Hultsfred
Maria Karlberg, Johan Dahlqvist, Janette Persson, Paul Maqueda, Kristina Hernandez Espinoza, Reino Thapper, Tomas Söreling, Tommy Rälg, Tommy Wiksten