Profilen Ove har gått ur tiden – "Har många fina minnen av en fin far"

Far och son stod varandra jättenära. Det blir väl lätt så när man delar varandras intressen som Ove och Patric alltid gjort.

– Det var väl egentligen bara politiken då, som jag inte tagit mig an aktivt på det sättet som pappa gjorde, även om jag är intresserad av politik och dessutom jobbar nära politiken i Vimmerby kommun, säger Patric Engqvist.

Inklappad en gång till

Ove Engqvist, född 1935, fick en kraftig hjärtinfarkt i början av förra året och hamnade på sjukhus. Faktiskt var det så illa att hjärtat stannade, under en ballongsprängning så oron slog sina klor kring Patric, hans mamma Mona och brodern Joachim, som insåg att det kunde betyda slutet. 

– Men pappa vägrade ge upp. Han fick som ett extranummer, blev inklappad ett år till, säger Patric som en jämförelse med Oves kanske allra största intresse – musiken.

– Men nu hade han nog inte fler låtar i sig kändes det som. Han kändes nöjd och belåten på något sätt.

Hade skämtlynnet kvar

Men skämtlynnet hade han kvar in i det sista. Patric beskriver sin pappa som varm och humoristisk med glimten i ögat.

– Det tycker jag man ser på fotografierna vi tog fram till begravningen som hölls i Lönneberga kyrka i onsdags. Den blev ljus och fin med mycket värme och glädje.

Den bästa tiden i karriären

Vi har slagit oss ner i familjens soffa på övervåningen med varsin kopp kaffe. Jag har bett Patric berätta mer om sin pappa Ove, som många ser som en profil, dels i Silverdalen där han bodde sin mesta tid av livet, men också i Hultsfred dit han och Mona flyttade för några år sedan.

Många kände och förknippade Ove med politiken, som inbiten Socialdemokrat, redan från SSU-tiden, med flera olika uppdrag inom kommunpolitiken. Särskilt kände han en stolthet över att få vara kommunfullmäktiges ordförande i flera år.

– Det var den bästa tiden i hans politiska karriär, minns jag att han sagt, säger Patric och fortsätter:

– Han kunde nog vara rätt obekväm, skrädde inte orden, så det är många partikamrater som varit i diskussion med honom. Jag kunde sitta bredvid pappa på golvet som liten och lyssna när han pratade i telefon. Han var min idol, säger Patric och torkar bort en tår som rinner längs med kinden. 

Lagledare för Hebe bandy   

Andra är väl bekanta med hans engagemang för idrotten, som den lagledare han var i många år för IF Hebes A-lag i bandy.

– När han repade sig efter hjärtinfarkten ordnade jag en samling med 25-talet spelare i klubbtröjor och allt som en överraskning för pappa, det tyckte han var väldigt roligt och blev glad för.

”Musiken hade han aldrig valt bort”

Men – det var nog ändå musiken som låg honom närmast om hjärtat. 

Den biten tror inte Patric att han någonsin hade valt bort. Han älskade att sjunga, var trogen körsångare och på äldre dar ordnade han musikevenemangen ”Taube i våra hjärtan” och ”En kväll med Dan Andersson och Evert Taube” tillsammans med musikern Anders Nilsson respektive kompisen Edgar Hofvergård som blev uppskattat på olika samlingar.

– Han älskade Taube och fick faktiskt träffa honom en gång som ung matros. Vid ett restaurangbesök i Stockholm satt hans stora idol där vid ett bord och de blev överbjudna att avnjuta vinet tillsammans med honom. Det vet jag han tyckte var stort, även att de fick betala vinet själva. Det gjorde inte Taube.

Glad och lycklig

Enligt Patric var Ove glad, lycklig och tacksam för livet som givits honom in i det sista. Det är bara fyra-fem veckor sedan han sist sjöng en bit ihop med musikkollegan Anders Nilsson.

– Familjen har förstås alltid betytt mycket för pappa, med barn och barnbarn. Han ställde alltid upp och var extremt omtänksam, det är nog den egenskapen jag kommer sakna mest. Och hans humor. Jag har så många fina minnen av en fin far, avslutar Patric Engqvist.