Jag tänker på två händelser i mitt liv senaste veckorna.
Händelse nummer 1: Jag är ute och joggar en lördagsmorgon, ser två käcka damer som powerwalkar en bit bort, vi kommer att korsa rondellen ungefär samtidigt. Mina fördomar drar igång; åh vilka hurtiga Vimmerby-kvinnor, de är sådana där som nog är lite snofsiga och som har metallictapeter hemma (inget ont om metallictapeter men ni fattar) och som fnyser åt folk som inte hänger upp julgardiner i december. Så närmar vi oss varandra, och det som händer är att en av dessa två powerwalkare ser på mig, skiner upp i ett leende och säger, med glädje och energi i rösten, “Hej!”.
Jag blev orimligt glad. Eller kanske alldeles totalt rimligt glad. Jag kände “hoppet lever” och fick en helt annan stuns i steget på väg ut i elljusspåret.
Händelse nummer 2: Jag promenerar hem efter en arbetsdag. På en grindstolpe till ett hus där det bor människor som jag inte känner står en papp-påse med äpplen i. Människor jag inte känner bjuder mig alltså på äpplen. Så enkelt, så litet, så stort. Vår gemensamma jord.
*
Nu när skördetiden är här, vad kan vara lämpligare än att alla med frukt i trädgården gör samma sak? Ut med en hink, en papperspåse, en skål i guld, och fyll den med äpplen, plommon, päron. Kanske kan du till och med skriva något fint på påsen? Möjligheterna är, som vanligt, oändliga! När vi ändå är igång - kan vi inte passa på att göra folkrörelse av det till och med? #utmedfrukten eller nåt? Spåna fritt! Och har du inget äppelträd så har du garanterat ett hej och ett leende! Ut med frukten, och fram med tänderna!
Jag tänker på en facebook-post med briljanta poeten Emil Jensen. En dikt; “Varje dag är en valdag”.
Såhär skriver han bland annat:
”Vi kan va fegisar och svagisar
som ändå gör det magiska,
den lilla snöbollen som startar en lavin.
’Så naiv – tror du du kan förändra världen?’
Så naiv – tror du att du kan låta bli?”
Han har rätt såklart. Vi kan förändra världen. Vi måste förändra världen. Vi kommer förändra världen. På vilket sätt är upp till oss. Börja med ett äpple.