Idén visar sig gå ut på att glida nedför rutschkanan ridande på en uppblåsbar röd häst innan man plumsar ned i det ljumma vattnet. Idén prövas genast och resultatet är succé. Återigen tänker jag; barn är ju bättre än vuxna. Så är det bara.
*
Barn har ju självklara nackdelar. Exempelvis är de helt ärliga. ”Vilken dålig teater” och ”Varför luktar du bajs i munnen farfar?”. De är inte heller särskilt noggranna med sin hygien (min yngsta dotter luktar till exempel gris i hårbotten ganska ofta och vill ÄNDÅ inte duscha med schampo), och de har ingen som helst känsla för stil. (Mixar rött med rosa, väljer töntiga tofsar med pärlor och blommor istället för en stilren page osv, osv). Dessutom beter de sig ofta som fulla artonåringar på krogen (tycker att det är en bra idé att bita någon för att hen trängde sig i kön eller slå någon på käften för att den tog ens sittplats).
Men på andra sätt är barn fullkomligt makalösa. Jag tänker att livet som vuxen i stort sett går ut på att just hitta tillbaka till allt det man var som barn. När man inte gjorde sig till för någon, utan helt enkelt bara KÖRDE PÅ. Man höll inte in magen, man tyckte att pruttar var roliga (inte pinsamma) och man planerade inte sin tid efter städning och träning och trädgårdsskötsel. Man fångade dagen, VARJE DAG. Så först är man barn, sedan ägnar man år efter år till att lära sig vara vuxen, och så är det dags att försöka hitta tillbaka till barnet igen.
*
För barn i allmänhet betyder ”en bra idé” att åka vattenrutschkana på en uppblåsbar röd häst, eller att stoppa in en popcorn i näsan, eller att göra en släde av en gammal mjölkkartong. För vuxna i allmänhet betyder ”en bra idé” att bygga om altanen, att köpa en ny gasolgrill eller att uppfinna atombomben. De vuxnas idéer är i bästa fall tristare, i värsta fall totala katastrofer.
Vi kan väl leka med tanken på en värld där alla var under tio bast. Vore det inte ganska okej ändå, med en värld full av människor som bara kissade i poolen och åt potatis och bull-filéer. Ärligt - vad är vi vuxna ens bra till? Vi jobbar och jobbar för att… för att… kunna köpa… köpa en… bärbar grill? Och en gasolgrill, och en kolgrill. Och bygga ut huset som vi knappt har tid att vara i (för att vi måste jobba för att kunna bygga ut huset). Och vara jordens största hycklare (varenda en av oss, faktiskt - mer om det i kommande krönika).
Det enda vi vuxna egentligen behövs till numera är väl att hitta en lösning på projektet ”RÄDDA VÄRLDEN”, och orsaken till att det problemet överhuvudtaget existerar är vi själva. Men, just därför är det ju vår plikt att lösa det. Så att de här makalösa ungarna kan fortsätta med sina bra idéer. Vattenrutschkanor och snorpopcorn och allt däremellan. Och så att de kan fortsätta påminna oss vuxna vad livet EGENTLIGEN handlar om.