Dackarnas val att avsluta SM-finalen mot Smederna på bortaplan har mötts av stenhård kritik. Många supportrar har gått fullständigt bananas på sociala medier. Besvikelsen är stor över att inte få fira ett eventuellt SM-guld på hemmaplan. Jag måste säga att jag förstår dem.
Att Dackarna från Målilla kör SM-final i speedway är inte särskilt vanligt. Senast det hände var 2016. Ett eventuellt guld det året hade fått firas i Hallstavik.
För att hitta Dackarna i ytterligare en final får vi gå tillbaka till 2007. Då blev det SM-guld efter en dramatisk returmatch i Västervik.
Vattnades i munnen
2018 är året då Målillas stolthet återigen får köra en SM-final, efter en så här långt magnifikt genomförd säsong. Det är också året då laget vann grundserien och redan då vattnades det i munnen på supportrarna. En serieseger innebär att Dackarna helt och hållet ”äger” slutspelet. Man får välja motstånd i semifinalen och vid en eventuell final kan guldet köras hem i Målilla.
Men nä, så blev det ju inte alls. Istället valde lagledningen, med Peter Karlsson och Johan Karlsson i spetsen, att släcka fansens dröm om en avgörande SM-final på hemmaplan.
Motiveringen haltar
Under tisdagskvällen och onsdagsförmiddagen har sociala medier svämmat över av kritik och besvikelse över det valet. Flera personer har också hört av sig till DV/DH och kallat valet för ett svek. Det är lätt att förstå dem – och betydligt svårare att förstå Dackarnas val.
Personligen tycker jag att Peter Karlssons motivering till varför Dackarna väljer att börja hemma haltar en hel del. ”Vi vill helt enkelt börja med en bra tävling på hemmaplan” och ”vi vill vinna guld och tror att det här kommer hjälpa oss att göra det” tappar ganska mycket sin tyngd när han i nästa andetag säger att finalmötet kommer att leva in i slutheaten oavsett. Varför då inte istället ha dessa heat på hemmaplan?
Jag tror mer det handlar om en känsla som Peter Karlsson har än att det faktiskt skulle vara bättre att göra det ena eller det andra valet.
Kan tappa flera tusen åskådare
Jag undrar om ledningen i Dackarna var förberedd på den badwill det här beslutet skulle ge. Jag tror inte det. Men uppenbarligen har beslutet skapat rejäl irritation och det är faktiskt lätt att förstå. På det här sättet ger Målillaklubben också bort en trolig publikfest i en avgörande SM-final. Nu kommer det förstås att bli bra med publik ändå, men jag tror att tappet kan bli ett par tusen åskådare.
Med det sagt vill jag också vända på resonemanget litegrann.
Dackarnas styrelse bör mitt i kritiken få lite beröm. Man låter det sportsliga, i lagledningens tycke, gå före det ekonomiska. Det är inte vanligt i dagens elitidrott och förtjänar en klapp på axeln.
Dackarnas styrelse har dessutom svarat för flera modiga beslut under det senaste året – som med facit i hand gett framgång. Jag tänker inte minst på bytet av lagledare där eldsjälen Mikael Karlsson ersattes av Peter Karlsson.
Har visat fingertoppskänsla
Och när det gäller Peter Karlsson har han gjort det mesta rätt sedan han tillträdde:
* Han satte ihop ett lag, med betoning på lag, och har fått det att bli ett självspelande piano.
* Han valde ut sju förare som har fått förtroendet från första stund. Det har gett framgång. En del supportrar skrek, oförklarligt, efter Kacper Gomolskis inträde en bit in i grundserien. Det örat lyssnade inte Peter Karlsson på.
* När Patryk Dudek skadades plockades Krzysztof Kasprzak in i laget. Några dagar senare var polacken en av de stora hjältarna i semifinalreturen mot Västervik.
Helt klart är det så att Dackarna har retat upp många av sina supportrar. Nu måste man bjuda tillbaka med ett SM-guld. Ska vi utgå från att Peter Karlsson har gjort ett sportsligt korrekt val den här gången också?