Tre av tio politiker utsätts för hot och hat. Mest drabbade är politiker från Sverigedemokraterna och Miljöpartiet. Det berättar tidningen Dagens Samhälle i senaste numret.
I Vimmerby drabbades många under skoldebatten 2015, när landsbygdsskolor var nedläggningshotade, framförallt moderater och socialdemokrater. Det hatet underblåstes också av dåvarande oppositionen; KD och Centerpartiet.
Det är en enkät gjord av Demoskop för Dagens Samhälle som visar de skrämmande siffrorna. Miljöpartiets gruppledare i Nynäshamn undrade på Facebook om några av kommunens elever skulle delta i den globala klimatstrejken den 15 mars. Efter det blev kommentarerna hetsigare och hetsigare och till slut kom hotfulla SMS till gruppledaren från en kvinna.
SDs politiker blir ofta hotade. SDs partisekreterare Richard Jamshof säger till tidningen att det bland annat är medias fel generellt.
– Det har varit väldigt lätt att peka ut Sverigedemokraterna som något sämre och hänga ut våra företrädare.
*
Man slås av hur annars väl fungerande vuxna helt spårar ur när de ser att politiska beslut kommer att förändra vardagen för dem själva. Sitter de på sängkanten när de nattar sina barn och säger; ”Nu ska jag visa dig en riktig gris till politiker, och hur jag kommer att beskriva honom/henne på Facebook så folk kommer att hata honom/henne…”..?
Man kan undra för när man tittar igenom Facebook kommentarsfält och inläggen efter skoldebatten i Vimmerby kommun 2015 så är det en hel del av det vuxna samhället i Vimmerby kommun som fortsättningsvis ska böja ned huvudet och skämmas över sitt beteende.
*
Själv drabbades jag självklart, som kommunstyrelsens ordförande har man en central roll. Självklart kom också beröm och många bra, kloka samtal genomfördes, men jag tar upp exempel på det dåliga beteende här:
Det fanns en KD-ledamot som offentligt kallade mig despot, en annan politisk kollega, en centerpartist, tyckte jag var ett fall för psykologen. En folkpartistisk fullmäktigeledamot sa i ett offentligt inlägg att jag var kriminell. Inte öga mot öga, utan i offentliga media. En SD:are tyckte jag var en gås eftersom allt rann av mig…
En konstnär i Tuna ritade nidteckningar på insändarsidor, en ung man ritade om en bild i datorn så jag blev iklädd nazistuniform, jag fick besök hemma på villatrappan på lördagsmorgonen, vuxna människor på Facebook hotade konfiskera familjens företag, jag mötte hot på gatan i centrum.
Nej, politiker i denna kommun ska inte beklaga sig alltför mycket, flera av dem har själva drivit på hatkampanjen mot sina politiska motståndare och under skoldebatten visade man hur lätt man kan gå in i mobben om man är populist.
Själv kunde jag någorlunda ta all skit, jag hade relativt vuxna barn men om de varit i skolålder hade jag inte valt ett utsatt politiskt uppdrag.
Men det var värre för politiska kollegor inom moderaterna och socialdemokraterna. Många lämnade sina uppdrag och orkade helt enkelt inte. Den psykiska pressen blev för stor.
*
Jag valde att starta ett konto på Facebook för dialog med invånarna. Ganska snart fick jag blockera fem kommuninvånare, varav några var äldre pensionärer som nog inte fattade att det bittra hat de skrev vid köksbordet sågs av tusentals.
En medelålders kvinna i Frödinge hade också svårt att förstå genomslaget. När hon kallade mig kriminell och jag sa att jag skulle polisanmäla henne så trodde hon att inlägget i princip var mellan mig och henne. Hon förstod aldrig själva offentliggörandet…
Media driver på, så långt har SD:s partisekreterare rätt. Men det är framförallt i kommentarsfälten. Numera modereras de mer noggrant och media får nog också lägga mer tid på att tvätta ur kommentarsfältet på sina FB-sidor, hatet har flyttat dit. Det paradoxala är att det är FB som driver trafik till medierna, de är som forntidens löpsedlar. Ju mer taskigheter och felaktigheter i kommentarerna, ju fler tittare.
*
Vad ska man göra då? Enligt Brottsförebyggande rådet utsattes 25 procent av alla förtroendevalda för hot, trakasserier och våld under 2016. Enligt DS egen enkät 2018 svarade hela 56 procent att de utsatts.
Hur många vill ha ett sådant jobb? Såsom samhället utvecklas verkar det behövas en hel poliskår till varje enskilt brott. För ska man granska alla FB-kommentarer, och lagföra varje enskild där för de flesta skriver ju med sina namn, så skulle det sysselsätta tusentals utredare och åklagare.
Men det är som allt annat; man får ha ett högt straff, kanske 5-10 års fängelse för förtal och så får man ta någon gammal gubbe, någon medelålders kvinna typ ”arg landsortsbo” och någon hatisk, livsbesviken 20-åring, utreda och fälla dem för förtal som presumtiva exempel och så spärra in dem. Samtidigt ge stor publicitet åt det hela. Skulle det hjälpa?
Tror knappast det. Att möta hot med hot är knappast framgångsrikt, som den gamla maktbalansen under kalla kriget Sovjet-USA. Man flyttar bara problemet.
Som så mycket annat måste vuxna människor besinna sig, sova en natt på det man skriver i affekt, lära sina barn, nej fel, fostra sina barn i hur man ska fungera i en samhällsgemenskap – också på chattar och sidor på internet.
Mitt hopp står till nästa generation. För i vuxenvärlden idag gror för mycket bitterhet.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.