Jag ska börja med det sistnämnda. Trendforskarbolaget Kairos Future, som jag tror alla kommuner lyssnar på vid olika seminarier och workshops (och som jag själv lyssnat mycket på) skriver i sin nya rapport om framtidens samhällsmedborgare att forskaren Rolf Solli vid Högskolan i Borås spår en stor skatteomläggning. ”Den nyss rapporterade höjningen av kommunalskatten i Danderyd om 1:40 kr kommer snart inte att upplevas som särdeles dramatisk. Snarare som det nya normala.”
Det är inte bara omsorgskostnaderna som växer. Utan också kompetensbristen. Just den bristen driver upp lönerna inom offentlig sektor. Avfolkningen skapar stora skillnader och en majoritet av svenskarna anser – fortfarande – att man ska ha rätt till hela spektret av välfärd var man än bor.
*
I över 100 år har den svenska offentliga sektorn tagit större och större ansvar för individen genom att driva upp skatterna. Skatterna, liksom de kommunala budgeterna, har sedan 50-talet konstant ökat till allt högre nivåer. Fortsätter den trenden tror forskaren Solli att de kommunala skatterna är 13 kronor högre än idag om bara 20 år.
Kairos Future tar ansats i detta och skapar nu seminarier för kommunala tjänstemän och politikerna där man tar ansats i frågan om det svenska samhällskontraktet måste skrivas om.
”Kommunerna måste utveckla en medborgarstrategi som kan skapa engagemang för det gemensamma” skriver Kairos och tar sedan upp frågor som skapats i studien ”Morgondagens Medborgare” som bland annat bygger på enkäter bland tusentals svenskar.
Det är intressant att en majoritet fortfarande förväntar sig samma välfärdsservice var man än bor. Samtidigt som den servicens kostnader växer dramatiskt. Kompetensbristen tror man ska lösas genom att folk arbetar avsevärt längre innan pension, och att invandrarna ska hjälpa till inom välfärden.
*
Men professorerna och ekologerna Malte Andersson och Frank Götmark vid Göteborgs Universitet skrev för några veckor sedan en debattartikel i GP där man inte tror att invandringen löser problemen. Tvärtom. Invandringen förknippas med ökade kostnader
”Viss invandring är motiverad. Av humanitära och andra skäl. Men att invandringen inte löser problemen med en åldrande befolkning visade en FN-rapport redan 2001”, skriver professorerna.
Man skriver vidare att större invandring ökar på antalet äldre ännu mer i framtiden, vilket kräver i så fall ytterligare invandring och på sikt skulle Sverige vara 50 miljoner människor 2080 för att hålla åldersstrukturen konstant.
Istället vill professorerna, som hänvisar till ännu en rapport, att arbetslivet måste bli längre, fler personer i jobb tidigare och ökad produktivitet. Sverige borde istället minska sin befolkning och göra mindre ekologiskt avtryck. Landets befolkning har på tok för hög konsumtion per person, tycker man.
*
Andersson och Götmark tycker att Japan är ett bra exempel. Där har man en minskande befolkning, en ökad livslängd och minimal invandring. Man har löst problemet genom längre arbetsliv och högre produktivitet. ”Att hålla beroendekvoten konstant i Japan skulle kräva en orimligt stor immigration” skriver de båda och fortsätter:
”Sveriges mycket stora invandring, högst per capita i Europa, stärker inte vår ekonomi. Tvärtom innebär dagens immigration på sikt en betydande nettokostnad för samhället. Låg livslön gör enligt Pensionsmyndigheten att invandrare som grupp inte täcker kostnader för bidrag, vård och pensioner. Invandringen av arbetskraft från Norden och södra Europa under mitten av 1900-talet gynnade ekonomin. Situationen idag är helt annorlunda” skriver man i GP-artikeln.
Man förklarar det sistnämnda med att det är lågutbildade som kommer nu och de stannar i bidragsberoende under många år. Den offentliga sektorns snittkostnad är för en invandrare är 74 000 kronor per år, under personens livstid i Sverige, enligt ”Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2018”, som artikelförfattarna refererar till.
Man skriver också att samhället kan behöva kvalificerad invandrad arbetskraft. Men det löser inte åldersbommen. För det krävs att unga börjar arbeta tidigare och äldre arbetar längre.
*
Om man ska försöka göra en egen fundering så är det helt klart en brytningstid just nu; klimathot, rekordstor invandring av lågutbildad bidragsberoende arbetskraft, äldre lever allt längre och kräver mer omsorg, kompetensbristen är stor i välfärden, skolan har ordningsproblem, polisresurser har utarmats och rättssystemet ifrågasätts – samtidigt har världen kommit närmare, en flytt utomlands är inte längre en utopi och de största skattebetalarna har gått före.
Länderna hinner inte samverka sitt skattesystem. Alltså: ökat skattetryck som måste till om omsorgen ska klaras möts av utflyttning av hög kompetens som skapar ett nytt liv i ett annat land, där man får behålla mer av den lön utbildning och arbete ger.
Det ligger nog något i att samhällskontraktet måste skrivas om och att vi kanske nått max i konsumtionen av välfärdens tjänster.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (M) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.