En god vän till mig sa att han fått besked av folktandvården att de hade 2 års väntetid. Man uppmanade honom att söka privat. På jobbet hade han en invandrad arbetskamrat som nu gick för femte behandlingen på samma folktandvård. Hans tandhälsa hade fått arbetats upp från noll. Min vän fick som väl var en tid hos en privat tandläkare…
Jag vill direkt säga att både min vän och jag unnar hans arbetskamrat att få ordning på sina dåliga tänder. Hans födelseland hade lagt alla pengar på krig och vapen, inget fanns kvar till att hjälpa befolkningen med tandhälsa.
Här i Sverige har politikerna bestämt att vi ska ta emot invandrare och flyktingar, även de utan utbildning och med stora vårdbehov, etc. – och då måste vi skattebetalare stå för fiolerna. Tiden att bygga upp och bidra till sin egen välfärd för dessa finns inte under deras livstid. Vi måste dela med oss av det vi byggt upp. Svensk omsorg. Många tycker det är bra.
De som inte tycker det är bra är oftast de som får köa, som får vänta, som inte får den välfärd de betalat för.
”Övriga har retirerat”
Mitt i allt detta tycker folk det är konstigt att främlingsfientligheten växer, att politikerföraktet växer, att Sverigedemokraterna kan växa trots den ovanligt stora förekomsten av s.k. ”rötägg” och rasister i medlemskåren. Vänsterns och socialdemokraternas, och även den tidigare alliansregeringens romantiska bild över hur flyktingar kommer över gränsen, snabbt tar sig in i arbetslivet och blir de supersvenskar de förväntas bli i vård och omsorg har omvärderats av flera partier idag, undantagen är vänstern, miljöpartiet och centerpartiet.
Övriga har retirerat, stramat åt gränsen och migrationspolitiken. Tyvärr utan att skapa utrymme för exempelvis de som redan finns här; folk med arbete sedan flera år, med barn som fötts i Sverige och som inte pratar annat språk än svenska (Åtvidabergsfallet) utvisas på de mest konstiga grunder.
Allmänheten sliter sitt hår. Hur kan det vara möjligt att våra politiker och tjänstemän kan fortsätta misslyckas så i migrationspolitiken?! Fortfarande!
Vad klarar vården?
Välfärden då, hur lyckas vi där? Konkret; vad klarar vården idag när vi fått så många nya invånare och växt till en befolkning på 10 miljoner människor.
Detta är vårdgarantin: 1) Få kontakt med primärvården inom 0 dagar, 2) Få en medicinsk bedömning inom 3 dagar, 3) Få ett förstabesök i den specialiserade vården inom 90 dagar 4) Efter beslut få en operation/åtgärd inom den specialiserade vården inom 90 dagar.
Så här lyckas man uppfylla vårdgarantin i Kalmar län:
Kontakt med Primärvården: 95%
Medicinsk bedömning: 75%
Planerad specialistvård, förstabesök: 75%
Planerad specialistvård, åtgärd: 78%
Väntat mer än 60 dagar förstabesök: 74%
Väntat mer än 60 dagar, åtgärd: 65%
Barn och ungdomspsyk, första bedömning: 94%
Barn och ungdomspsyk behandling: 83%
Inte möjligt
Om vi är överens om att alla politiker/myndighetspersoner i en styrande majoritet tillhör den exekutivt beslutande hos vår gemensamma välfärdsleverantör, så kan man alltså inte leverera 100% av det som vi har beställt. I bästa fall 95 %, i sämsta fall 65%.
När samma politiker är beställare, typ skattemyndighet, sociala myndigheter och myndighetsutövare i övrigt, så kräver de 100 % leverans av oss.
Det är inte möjligt för mig som skattebetalare eller företagare att säga att jag bara lyckats till 65-95% med att betala, eller att fylla i personalhandbok, eller att klara livsmedelskraven. Eller att komma för sent. Eller att missa ens med en futtig krona.
Då bötfälls jag. Jag straffas hårt. Ofta med 10 000-tals kronor.
Kan användas till de som levererat
Men politikerna har inte förmågan att själva utverka ett straffsystem med böter för sin egen otillräcklighet. I USA kan man det. Där bötfäller man till och med andra länders banker om de tvättat sedlar som identifierats som dollar.
Det är tillräckligt. Och andra länders banker betalar.
Varför skulle inte ett överstatligt bötfällande verk kunna driva in ansenliga belopp från de landsting som misslyckats med sin vårdgaranti? Man kan studera myndighetsutövarnas olika straffnivåer och tillämpa dem på sig själva.
Dessa pengar kunde sedan användas till att premiera de landsting som lyckats leverera till 100 %.
Jo, det fanns ett sådant system men ”Kömiljarden” är inte tillräckligt skarp. Nu väntas den rödgröna regeringen med stöd av Centern och Liberalerna lägga 1,6 miljarder i potten i belöning till de landsting som kortar köerna. Observera: kortar köerna. Inte tar bort dem.
Regeringen borde samtidigt införa samma belöningssystem gentemot oss när man själva är beställare. Först ska vi inte straffas när vi inte uppfyller krav. Sedan, om vi klarar att betala in mer av den skatt vi ska betala, dock fortfarande inte så mycket som vi lagligen ska betala, så borde vi belönas med lite extra pengar…
Eller det kanske inte är meningen att det ska fungera åt båda håll?
Kanske vi valt sådana politiker som tycker att det bara ska fungera åt ett håll?
Inte ömsesidigt alltså?
Stort behov
För att gå tillbaka till min väns problem med folktandvården.
Välfärdens problem är till del beroende av en hög invandring av människor i stort behov av välfärdens alla tjänster, från försörjning till tandvård.
Välfärdens lösning var att alla dessa människor skulle arbeta i välfärden; som läkare, tandläkare, hemtjänstpersonal, undersköterskor, etc.
Nu visar korrelationen mellan fantasi och verklighet att blev en stor belastning på systemet.
Våra riksdagsmän och riksdagskvinnor trodde att det var färdigt yrkesfolk som flydde från Eritrea, Syrien och Kurdistan. Jamen, det finns ingen annan förklaring. Hur kan de annars ha planerat att lägga SFI och annat på bara 2 års stöd, istället för 5-10 år som verkligen behövs om en kurdisk kvinnlig analfabet på 40 år ska kunna bli undersköterska i svensk vård.
Har dragit med sig förakt
Under tiden kunde de inte förstå hur främlingsfientligheten kunde växa sig så stark och att ”rasist” inte bet på Svenson vid köksbordet. Just detta är tragiskt. Så hemskt tragiskt. Dessa flyktingar har ingen skuld. Det enda de vill är det vi alla vill; bo i ett land med fred, trygghet och välstånd.
Skulden ligger hos våra politiker.
Nu kommer också det straff som egentligen borde kommit istället för rasismen; Politikerföraktet, föraktet för myndigheter, etablissemanget - decimering av förtroendet för en hel yrkeskår.
Nu kommer svårigheten att rekrytera beslutsfattare, för det har inte längre någon status att vara riksdagsman eller riksdagskvinna. Istället ser man dem, inte bara som skattesmitare, bidragsfuskare och yrkesgruppen som går bredvid systemet när de gör regelbrott, utan också som ansvarslösa beslutssmitare.
Att vindar blåser som de blåser är ganska förutsägbart.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (M) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.