Men som håller ihop när någon av dem hotas, som nu när pandemin tynger Astrid Lindgrens Värld och Vimmerby.
Det är intressant att studera dessa två kommuner, och hur de utvecklats sedan 1970-talet. Det är ungefär så länge jag haft mitt intresse för samhällsfrågor och kommunal politik. Har faktiskt haft olika utgångspunkter; dels som grafiker, dels som journalist (till och med facklig ordförande), dels som företagare och också som politiker under en tid. Olika utgångspunkter ger olika perspektiv och man kan se på dessa båda kommuner på olika sätt, självklart.
*
Då, 1970, hade Hultsfred 19 500 invånare, var en stark industribygd, bra järnvägsknut och arbetarrörelsen (majoritet) hade sitt Folkets hus (Valhall) som sossar i minoritet i Vimmerby sneglade avundsjukt på.
I Vimmerby styrde borgerligheten, här var bygdegårdar i fokus, småföretag blomstrade men framförallt var det handeln som lockade. Parkeringsplatser i centrum var lika heliga som korna i Indien. Man passade på att handla i affärerna när man ändå var inne på systembolaget, en butik som hade en kundstock över kommungränserna.
I Hultsfred kämpade man för sitt gymnasium, i Vimmerby för sitt sjukhus.
*
Idag är det en annan bild av de två kommunerna.
Industriutvecklingen i Hultsfred gick i stå, järnvägen blev inte längre en knut, och invånarantalet sjönk sakta: 1980 till 17 800, 1990 till 17 000, 2000 till 15 000, 2010 till 13 600.
Hultsfreds kommun var sakta men säkert på väg att försvinna. Och inte hade man hjälp av en stark tätort, varken Virserum eller Hultsfred orkade dra igång någon handel utan ”köpingen” levde helt på sina stora industrier.
Vimmerby, som 1970 var en något mindre kommun än Hultsfred med sina 17 100 invånare, tappade 1980 till 16 000, 1990 var man 15 800, 2000 gick man om Hultsfred och blev 15 700 invånare, 2010 15 400.
Kring millennieskiftet 2000 hände något; Vimmerby tappade inte så många industrijobb som Hultsfred och fick därmed inte så stor utflyttning. Samtidigt hade Vimmerby fler småföretag som sög upp arbetskraften som kom från bland annat Gullringshus. ALV var på lång och stabil sikt mer värt än Hultsfredsfestivalen, vad beträffar attraktionskraft som bostadsort.
2010 hade Hultsfred tappat ytterligare medan Vimmerby låg någorlunda still. Kommunerna började prata om sammanslagning, men det blev samverkan istället.
*
Hultsfred hade i samband med befolkningsminskningen fått många tomma lägenheter. Man såg en möjlighet att slå två flugor i en smäll; hyra ut och öka befolkningen. Man öppnade upp för invandring och utrikes födda var snabbt uppe i 10 procent av befolkningen. Man fick stöd av staten i två år – många varnade och sa att det kommer svida ekonomiskt; när statens bidrag tar slut kommer försörjningsstödet att öka för nya jobb i industrin hade det inte blivit.
Facit ger vid handen att det var precis det som hände. Socialen mer eller mindre havererade i samband med massinvandringen 2015.
Idag är andelen utrikes födda i Hultsfred cirka 17 procent. Bra underlag för statens utjämningsbidrag till kommunen, men fortfarande med stor arbetslöshet.
*
I Vimmerby gladdes man åt att inte minska befolkningen så mycket som andra kommuner. Och man hade heller inga tomma lägenheter till invandring, förutom någon eller några huskroppar i Storebro. Men man fick heller ingen befolkningsökning.
Men under senare år, efter 2015, har invandringen ökat också i Vimmerby kommun och andelen utrikesfödda är ca 9 procent, en andel som också vänt befolkningsutvecklingen för Vimmerbys del.
Det vi ser idag är att Vimmerby fortsätter växa andelen småföretag med gott om industrimark för expansion, men att istället handeln hotas av bland annat näthandeln. Förklaringen till att Vimmerby har lägre arbetslöshet och mindre befolkningsminskning är att Astrid Lindgrens Värld seglat upp till en av kommunens största arbetsgivare. Räknar man in alla företag med exponering mot turismen är ”turismen” sannolikt största arbetsgivaren i antalet jobb.
Hultsfred får nu det stora Varta-området som är en del i deras satsning på småindustri. Man kan dra nytta av IKEA-företagen som tuffar och går i Hultsfred. Kommer väginvesteringen Hultsfred-Vimmerby till stånd kan det hjälpa arbetspendlingen till Hultsfreds fördel, om Varta-projektet lyckas. Vimmerby å sin sida behöver bättre väg till Kisa.
*
Både Hultsfred och Vimmerby kommun lever, liksom de flesta landsortskommuner på statliga utjämningsbidrag. Kort sagt: vi bor i bidragskommuner, vi klarar oss inte av egen kraft.
Demografin är nedslående. Hultsfred har över 3 300 invånare över 65 år, och räknar man in över 55 år så är antalet uppe i nära 5 000 invånare. Det är en respektingivande andel och man förstår att politiken måste växla om till mer pengar åt äldreomsorgen.
Vimmerby har samma utveckling, ca 3 600 invånare över 65 år, och 5 500 som är 55 år eller äldre. Det är en tredjedel av befolkningen och här har politiken tyvärr inte insikten att flyttkedjan börjar med att äldre flyttar in i Trygghetsboende och att deras lägenheter och villor sedan tas över av yngre. Man envisas med att pressa de gamla till att sitta ensamma hemma och skicka 15-20 olika hemtjänstpersonal till dem. För varje år som går kommer detta bara bli dyrare, både i äldrehälsa och i kommunala kostnader.
*
Hur vänds utvecklingen?
För att ändra till det bättre krävs ett systemskifte, kanske pandemin kan hjälpa till med det?
Tänkte återkomma i ämnet i en nyårskrönika nu när snart detta andra decenniet på tjugonde århundrade är slut.
Tills dess, önskar jag er alla en skön, avkopplande och glad Jul!