Markus Agebjörn från Vimmerby bor sedan många år i Göteborg där han jobbar som idrottslärare. Han fastnade för löpning tack vare en runstreak för drygt fem år sedan där en planerad månad blev till 950 dagars löpning i följd. Sedan dess har han utmanat sig själv på många olika sätt och i fjol sprang Markus fyra Göteborgsvarv i rad för att samla in pengar till organisationen Suicide Zero. Målet var 42 000 kronor och summan landade på 210 000 kronor.
– Det exploderade tidigt och var helt magiskt på alla sätt, samtidigt som det enda som gnagde i mig efteråt var att jag kände att jag hade mer att ge.
I år höjdes därför ribban. Målet var att springa så många Göteborgsvarv som möjligt på 24 timmar.
– Engagemanget för Suicide Zero kommer från att jag i min yrkesroll möter många ungdomar som mår dåligt och inte går i skolan. Jag har ingen personlig koppling till suicid men de flesta man pratar med har någon i sin närhet som mår dåligt. Jag ville springa för alla som inte orkade och lyfta fram andra människors berättelser, säger Markus.
"Inte en enda mental dipp"
En annan drivkraft har varit utmaningen i sig att springa längre än vad han någonsin gjort tidigare.
– Jag är nyfiken och vill veta hur mycket jag klarar av. Det egna drivet är viktigt, framförallt för att orka träna så mycket som krävs. Hittills i år har jag sprungit 240 mil och för mig kändes det viktigt att den här utmaningen inte skulle avslutas med tolv timmars promenad.
I går var det så äntligen dags för den extrema utmaningen. Klockan 16.00 på fredagseftermiddagen gav sig Markus Agebjörn iväg från Slottskogsvallen tillsammans med runt 40 andra löpare. De flesta droppade planenligt av efter några kilometer. Under resten av dygnet fortsatte Markus springa varv efter varv. Alltid tillsammans med minst två andra.
– Det var helt sanslöst. Jag hade ju föreställt mig alla scenarier och hade en plan b om det inte skulle hålla men allting har gått jättebra, egentligen under hela dygnet. Jag har inte haft en enda mental dipp och det är helt galet, säger Markus och fortsätter:
– Det kom en kvinna klockan 02.30 och sprang ett maraton bredvid mig. En annan man var med mig under fem av varven. Det hjälpte otroligt mycket att ha människor vid sidan om sig som man kunde prata med.
En otrolig upplevelse
Inne i Slottskogen fanns två personer, Mattias och Johan, som försåg Markus med energi och mellan varje varv unnade han sig en paus på en kvart för att byta strumpor, äta något mer matigt och köra med massagepistol på slitna muskler.
– Visst har det gjort ont, men det mesta är muskulärt och det tar man sig igenom. Det kommer och går men det värsta har varit att springa utför. I slutet behövde jag gå nerför vissa nerförsbackar för att det gjorde för ont. Uppför är skönare eftersom det inte blir samma typer av stötar.
Markus sista och åttonde varv pågick under ”vanliga” Göteborgsvarvet och han beskriver det som en otrolig upplevelse.
– Det går inte att ta in vad som hände. Det kändes som att halva stan visste vem jag var och vad jag höll på med. Det var helt absurt och löpare som sprang om och klappade om en och ropade: ”Vad bra du är!” Det är svårt att förstå och förmodligen en kombination av att ämnet tyvärr är så nära så pass många och att jag fått stor hjälp att sprida insamlingen genom Göteborgsvarvet, partners och hela löparcommunityn.
"Känns helt galet"
Det åttonde varvet gick otroligt nog ”lite för fort” och in på Slottskogsvallen hade Markus Agebjörn några minuter kvar till klockan slog 16.00.
– Jag hade aldrig kunnat springa i mål innan eftersom det då inte hade blivit 24 timmar. Men när jag kom in på upploppet dundrade speakern igång hyllningar och publiken skrek. Det kändes som att jag var en superstjärna och att kliva över mållinjen var ett minne jag aldrig glömmer. Jag började gråta direkt, dels över att få sluta springa men också för det galna mottagandet.
I skrivande stund är insamlingen till Suicide Zero uppe i drygt 270 000 kronor och pågår ytterligare en vecka.
– Det känns helt galet. Jag satte ett mål på 500 000 kronor och vi får se hur nära vi kommer. Jag har lite tröjauktioner och förra året hände det mesta efter varvet.
Vad blir nästa utmaning?
– Det går alltid att hitta på något men jag har väldigt svårt att se att man ska kunna toppa det här. Det går att göra fina saker men just nu känns det som att jag har varit på toppen av världen.