DEBATT: Nedskärningar på bekostnad av barnens trygghet är ett allvarligt svek

I Hultsfreds kommun pågår just nu en omorganisation inom skolorna som slår hårt – inte bara mot oss anställda, utan mot de som påverkas mest: barnen.

Många elevassistenter och resurspersoner med fasta anställningar, utbildning och lång erfarenhet har sagts upp, ofta med hänvisning till att vi "saknar rätt behörighet". Samtidigt har andra – som varken haft fast tjänst eller formell behörighet – fått vara kvar på skolorna. Hur har denna process gått till egentligen? Och varför verkar ingen vilja prata om det?

Vad händer – och varför pratar ingen öppet?

- Personal som jobbat i flera år med samma barn, ibland sedan lågstadiet, har sagts upp.
- Många av oss har relevant utbildning och starka relationer med både elever och vårdnadshavare – men ändå får vi lämna våra arbetsplatser.
- Det verkar inte ha tagits hänsyn till anställningstid i kommunen, trots vad lagen säger.
- Varken rektorer, HR, verksamhetschef eller facket har gett tydliga besked om hur urvalet har gjorts.

Och när vi frågar – då möts vi av tystnad.

Men viktigast av allt – vad händer med barnen?

Många av oss har under flera år arbetat nära barn med särskilda behov – barn med autism, ADHD, språkstörningar, oro eller ångest. För dessa barn är trygghet, kontinuitet och relationer avgörande för att skoldagen ska fungera. Att ta bort den vuxna person de litar på, mitt i en skoltermin eller inför en ny höst, är att rycka undan deras stabilitet.

Vi vet hur man avleder ett utbrott, hur man skapar lugn i matsalen, hur man hjälper ett barn som stänger ner att hitta orden. Det tar tid att bygga den relationen. Det är inte något man ersätter med ett kort vikariat eller en tillfälligt inkallad resurs.

Att göra nedskärningar på bekostnad av barnens trygghet är ett allvarligt svek.

Varför tystas det ner?

Varför får inte vi – eller allmänheten – veta hur besluten tagits? Hur kan det vara möjligt att lojala, utbildade, erfarna resurspersoner behandlas som utbytbara – medan andra utan behörighet får stanna?

Var är transparensen? Hur kan rektorer och skolledning stå bakom det här utan att bemöta frågor? Och hur ställer sig egentligen facket till att denna process lett till så stor oro och otrygghet?

Det handlar inte bara om arbetsrätt – det handlar om moral, barnperspektiv och ansvar.

Vi kräver:

- Öppen redovisning av vilka kriterier som använts.
- Att barnens behov får väga tyngst, inte bara ekonomiska kalkyler.
- Att anställningstid, utbildning och erfarenhet tas på allvar.
- Att rektorer, HR och fackförbund tar ansvar för att denna process inte är rättssäker eller barnfokuserad.

Det handlar inte bara om våra jobb – det handlar om barnens framtid. Om deras känsla av trygghet, stabilitet och tillhörighet i skolan.

/En anonym kollega – och medmänniska till barnen som nu tappar sina vuxna i skolan