Invandrare i Sverige har fått tillgång till en av världens mest generösa välfärdsstater. Gratis skolgång, vård, socialt skyddsnät, och ett öppet samhälle byggt på tillit. Men vad har vi fått tillbaka? För lågt arbetsdeltagande, ökade bidragskostnader, växande parallellsamhällen och en kriminalitet som sliter sönder tryggheten. Många tar del av rättigheterna, men för få axlar skyldigheterna.
Allt för många invandrare lever permanent på bidrag istället för arbete. Och bland unga män i utsatta förorter har kriminaliteten blivit en alternativ livsstil. Det är inte en integrationsfråga längre, det är en fråga om lag, ordning och nationens överlevnad. Sverige kan inte acceptera att hela bostadsområden styrs mer av klanledare än av svenska myndigheter.
*
Hedersförtryck, kvinnoförakt och våldsamma normer har importerats och slagit rot. Svenska flickor begränsas i sin frihet, medan invandrarpojkar växer upp i en miljö där våld och kriminalitet blivit statussymboler. Vi ser hur delar av invandrarbefolkningen inte bara misslyckats med integrationen, de har aktivt vänt ryggen åt Sverige och bygger parallella samhällen.
Lösningen är inte fler bidrag, fler integrationsprojekt eller fler undanflykter. Lösningen är krav. Den som vill bo i Sverige måste lära sig språket, arbeta, försörja sig själv och respektera lagarna. Den som begår brott ska utvisas, utan undantag. Vi måste återupprätta principen att Sverige tillhör dem som är beredda att ta ansvar för landet.
Sverige kan inte längre blunda för verkligheten. Invandrare som vill leva här måste visa lojalitet, bidra till samhället och acceptera våra lagar och värderingar. Den som inte vill det har inget här att göra. Det är så enkelt. Ett starkt Sverige byggs inte på bidrag och ursäkter, det byggs på arbete, laglydnad och gemensam lojalitet.
Thoralf Alfsson
Kalmar