Ändå möts jag av frågan: ”Om man bor i Japan, blir man då japan?” Den frågan visar tydligt på en vanlig missuppfattning. För mig är svaret enkelt: identitet och tillhörighet är två olika saker. Identiteten kan vi födas med, men tillhörigheten skapar vi tillsammans.
Jag skriver detta som socialdemokrat, för jag tror på ett samhälle där alla får känna sig hemma och bidra.
Identitet och tillhörighet – två olika saker
Identitet är ofta knuten till ursprung: språk, kultur och barndomsminnen. Den kan vi bära med oss hela livet. Tillhörighet däremot är något vi bygger i relation till vårt samhälle här och nu.
Och tillhörighet är inte bara en känsla, den är mätbar. Forskning från Göteborgs universitet visar att människor som upplever hög tillhörighet också har högre tillit till samhällets institutioner och större vilja att delta i demokratin. OECD:s analyser bekräftar samma sak: samhällen där fler känner sig inkluderade har högre arbetsdeltagande och starkare social sammanhållning.
Jag kan bära en kulturell identitet från mitt ursprung, men samtidigt känna en djup och äkta tillhörighet till Sverige. Det ena utesluter inte det andra, tvärtom, det berikar. När jag säger att jag och min familj känner oss som svenskar är det inte en fråga om blod eller etnicitet, utan om vår vardag, vårt ansvar och vår kärlek till Sverige.
Historien och retoriken om ursprung
Historien visar vart splittrande retorik kan leda. På 1930-talet började nationalistiska rörelser i Europa inte med våld, utan med ord. Man delade upp människor i ”vi” och ”dom”, definierade vem som hörde hemma och vem som inte gjorde det. Det som först lät som politiska slagord underminerade tilliten och slutade i tragedier som skakade världen.
Det oroande är att vi i dag hör samma ton, om än i ny förpackning. Vissa partier pratar om ”svenskhet” som något man föds in i, som om ursprunget i sig avgör vem som hör hemma. Denna retorik är farlig. Den gör skillnad mellan de som anses vara ”riktiga svenskar” och de som aldrig kan räknas fullt ut, oavsett hur mycket de arbetar, deltar eller älskar det här landet.
Men tillhörighet handlar inte om blod, utan om ansvar och engagemang. Jag ser varje dag hur människor med olika bakgrund bidrar till välfärden, stärker demokratin och bygger gemenskap. Att reducera svenskhet till en fråga om ursprung riskerar inte bara att exkludera – det riskerar att försvaga hela samhällsbygget.
Här har politiken ett avgörande ansvar. Retoriken spelar roll. Varje ord kan antingen stärka eller underminera känslan av tillhörighet. Som socialdemokrat vet jag att framtiden bara kan byggas på solidaritet, respekt och en känsla av gemenskap.
Ansvar – individens och samhällets
Tillhörighet byggs från två håll. Individen måste vilja bidra genom arbete, engagemang och respekt för samhällets regler. Men samhället har lika stort ansvar: att öppna dörrar, visa erkännande och skapa möjligheter till delaktighet.
Det är i mötet mellan individens vilja och samhällets solidaritet som framtidens Sverige formas. Tillhörighet växer när vi ser varandra, när alla får bidra och när vi möts med respekt.
Medborgarskap är mer än ett pass. Det är känslan av att höra till, att ta ansvar och att känna stolthet över det land man lever i.
Jag och min familj är svenskar i vår vardag, i vår kärlek till Sverige och i vårt engagemang för framtiden. Historien visar att splittring leder till svaghet, men gemenskap leder till styrka. Sverige blir starkare när vi håller ihop, och det är vårt gemensamma ansvar att försvara den känslan av tillhörighet.
Reem Alhaddad (S)
Gruppledare för Socialdemokraterna
i kommunfullmäktige i Västervik