Jag är bara en enkel neutral individ som har reflekterat, studerat detta i några år och känner att jag vill reda ut hela den här diskussionen en gång för alla.
Jag kommer mycket väl ihåg mina uppväxtår och mina upplevelser i skolmiljön. Då var det ingen som överhuvudtaget lyfte "behörig” eller ”obehörig”.
Jag är säker på att det även på den tiden fanns lärare som både hade och inte hade lärarlegitimation. Då var det ingen som funderade på detta, åtminstone inte vi elever. Diskussionen kring detta hördes heller aldrig bland vuxna.
*
För mig, och säkert för många andra, var mina lärare av blandad kompott. En del älskade jag, en del tyckte jag mindre bra om. En del var stränga, en del var snälla. De fröknar jag tyckte bäst om var de som brydde sig om mig, som hjälpte mig när jag inte förstod något, det var de som inte hade någon favorit, de behandlade oss alla lika. De hade ett gott värdegrunds-tänk och de respekterade alla och hade ett sunt förnuft.
Hur många av oss minns inte den supertråkiga, dåliga läraren som antagligen hade vigt alldeles för många år på att arbeta på samma arbetsplats år ut och år in, som förmodligen hade gjort sig själv och alla hens elever en stor tjänst genom att söka sig till en annan arbetsplats?
Ordet behörig, vad innebär egentligen det? Behörig för vad, behörig för vem? Behörig till vad?
Precis ALLA människor är behöriga till något.
*
Idag märker jag tyvärr allt som oftast att en del behöriga inte riktigt har förstått de här begreppen. Om ordet behörig i deras värld enbart betyder att man har en lärarlegitimation så är de verkligen ute och cyklar. Då betyder det att vi har en relativt stor grupp av människor med väldigt låga förmågor i att förstå vad ett människovärde betyder och vad det innebär.
Jag blir något oroad av att mina oskyldiga små barn någon dag kanske ska möta någon av dessa inskränkta, oförstående människor som skulle kunna förstöra dem för alltid.
I alla yrken där man arbetar med människor borde väl en sund människogrund finnas hos pedagogen som vistas bland barn och ungdomar?
*
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut, tyvärr är sanningen en annan.
Det är tydligen helt ok att dumförklara kollegor enbart för att de inte har en lärarlegitimation. Det säger ganska mycket om vad för slags människa vi snackar om. De/ den borde se sig själv i spegeln och upprepande gånger säga samma ord som de flitigt använde till/ om en kollega till sig själva. Det skulle vara mer logiskt.
En människa som kläcker ur sig nedvärderande saker om sin kollega och som dessutom då har en lärarlegitimation (som ju denne anser vara den enda behörigheten i hela världen) bevisar ju med dessa nedvärderande ord att hen egentligen är den som är obehörig….
Obehörig att ha lov att vistas bland människor, obehörig= oförmögen att se och lyssna in andra medmänniskor.
Jag ser Empati och Förståelse som de viktigaste egenskaperna hos en behörig människa. Besitter du inte dessa egenskaper kan du absolut inte arbeta med människor. Du borde se dig om efter något annat.
*
Vad är det då som gör dessa ”behöriga lärare” så rädda för de ”farliga obehöriga lärarna”?
Jag vet i ärlighetens namn inte detta, jag kan bara spekulera kring det. De borde vara stolta över sig själva, över att ha studerat något de förhoppningsvis vill och att de antagligen har en lön som går långt över 30 000 kr i månaden?
Kan det vara så att de innerst inne vet att de har spenderat så många år, så mycket tid, så mycket pengar på ett yrke som egentligen inte är särskilt komplicerat? ”De obehöriga lärarna” är ju ett levande bevis på detta. Kan det vara så att det gnager och nöter hål i deras inre eftersom de upptäcker att de ”farliga obehöriga lärarna” ofta lyckas väldigt bra och har en naturlig fallenhet för att möta människor. Att de själva på något sätt blir underminerade och känner sig hotade.
Allt som oftast kommer eleverna ihåg ”de obehöriga”, de som brydde sig, de som visade empati. Självklart existerar också "behöriga lärare” som besitter dessa egenskaper, men det är långt ifrån alla.
Något de som skriker högst av ”de behöriga lärarna”, inte har i beräkning, är att många ”obehöriga lärare” faktiskt också har en hel massa studier i bagaget, de har också en massa CSN-lån och det har ett liv precis som alla andra.
*
En skillnad mellan ”de behöriga” och ”de obehöriga” är att de ”obehöriga” ofta halkar in i skolans värld utan att egentligen ha tagit ett direkt beslut kring detta. ” De behöriga” gör ett medvetet val och lyckas ofta i detta deras val.
Den stora skillnaden dock är avtalsformer och löner, något som de fullärda ”behöriga lärarna” inte har den blekaste aning om.
Vad kan de rimligtvis gnälla och protestera om? De har rimliga löner, får en tillsvidaretjänst ganska så direkt efter anställning och en hel massa andra förmåner såsom betald ledighet vid lov till exempel.
En vanlig situation för en normal ”obehörig lärare” är att hen fortfarande har en lön som ligger under 30 000 kr/månad, efter flera år av tjänst som ”obehörig lärare”, har fortfarande en visstidstjänst och kommer aldrig innan året är slut veta om tjänsten fortsätter nästa läsår.
Detta är en verklighet som många kämpar med idag. Hoppet är det sista att dö brukar man säga, och jag skulle vilja skicka med dessa ord som en liten julhälsning till precis alla ni därute som dagligen kämpar för det ni tror på.
Så, svaret på min första fråga, ”Behörig eller icke behörig”? skulle vara detta;
Du är precis lika mycket värd, du är precis lika viktig för de människor du möter varje dag – dina elever!
Stå upp för dig själv, känner du att du gör något för någon annan, då är du på rätt plats och gör precis det du ska, vare sig du är ”behörig” eller ej.
Funderaren