Det nya lagförslaget om barns rättigheter och trygghet, “en ny lag om omhändertagande av barn och unga”, har potential att stärka skyddet för barn i vård, familjehem och samhälle. Men som det ser ut riskerar förslaget att svikta när det gäller de barn som befinner sig i skuggan av utvisningssystemet. Det är dags att slå vakt om varje barns bästa och totala rätt till rättssäkerhet och stöd – oavsett vårdnadshavares status eller barnets egna medborgarskap.
Texten i det nya lagförslaget lyfter fram anknytningen som en central faktor och om ett barn varit placerat länge i familjehemmet och har sin anknytning och hela sin trygghet där är det horribelt och traumatiserande att flytta barnet detta är avgörande. Vill familjehemmet ha vårdnaden och barnet stanna måste det väga tyngre än biologiska föräldrars önskan.
*
Barn som riskerar utvisning kan ha byggt stark anknytning till sina vårdnadshavare, syskon eller nätverk i Sverige. Men här uppstår en viktig frågeställning. Hur skyddas dessa barn när anknytningen väger tungt men skyddet riskerar att bli otydligt? Om en myndighet ser anknytningen hos ett barn men samtidigt råder risk för utvisning, riskerar barnet att inte få det skydd som behövs.
Det måste klargöras att alla barn, oavsett medborgarskap eller vårdnadshavarens status, är rättighetsbärare. Förslaget får inte låta LVU krocka med utlämningslagen, mellan anknytning och utvisningskonsekvenser för barns bästa måste alltid prövas separat oavsett uppehållstillstånd hos vårdnadshavare.
En av de tydligaste förbättringarna är att barnet får ett eget juridiskt ombud i större utsträckning och automatiskt i situationer där ombud inte annars skulle kunna erhållas.
*
Dagens system har upplevts rättsosäkert där barnet kan sakna ett oberoende ombud. Om tillgång på ombud beror på socialsekreterares eller vårdnadshavares välvilja finns risk för bristande rättssäkerhet. Det nya lagförslaget utökar barns rätt att kräva ett juridiskt ombud, men det måste gå längre. För barn som av olika skäl inte kan kräva ett ombud (ålder, funktionsnedsättning) ska det finnas en automatiserad, icke-villkorad möjlighet till ombud och juridiskt stöd som står på barnets sida.
Lagen måste tydligt beskriva hur mycket av barnets egen talan som tas tillvara när barnet är mycket ungt och inte kan uttrycka sig själv. Om familjehemmet märker att barnet reagerar negativt på umgängen, vad händer då? Har familjehemmet möjlighet att föra barnets talan och lyssnar socialtjänsten på det?
Lagen måste ge klara mekanismer så att barnets upplevelser och åsikter vägleder besluten. Advokaternas, nämndemäns och beslutande domare bör ha relevant utbildning och kompetens och personer som företräder barnet bör få extra utbildning inom barnrätt, barnets rättigheter och barnperspektiv där även ledamöter av socialnämnder bör ingå.
Antal möten där advokater eller ombud måste träffa barnet för att lära känna barnet och bygga förtroende måste standardiseras.
*
Barn är individer med rätt till skydd i samhällets trygghetssystem. Förslaget har potential att stärka dessa rättigheter – men bara om varje barn verkligen automatiskt får eget juridiskt ombud, anknytningen beaktas och skydd mot diskriminering på grund av medborgarskap eller vårdnadshavares status införlivas.
Vi kan inte låta formellt språk ersätta verkliga rättigheter. Barn måste ses som egna rättighetsbärare – inte som pjäser i ett politiskt spel om vilka barn som har mest värde och använd slutredovisningen gällande uppdraget kring sociala barn- och ungdomsvården, som Thomas Ardenfors överlämnade till socialdepartementet bli vägledande.
Björn Östman
Pappa, bonuspappa, familjehemspappa
Och stolt Kristdemokrat