Det som idag är en medicinsk rättighet kan imorgon vara ett lagbrott. Att lämna aborträtten oskyddad i lagboken är att spela rysk roulette med miljontals människors liv och hälsa. Det är dags att skriva in aborträtten i grundlagen innan de politiska vindarna vänder på allvar.
Utvecklingen i USA under 2022 fungerar som en brutal väckarklocka. När högsta domstolen rev upp det historiska domslutet Roe v. Wade, försvann en 50 år gammal rättighet över en natt. Kliniker tvingades stänga och poliser började granska misstänkta missfall som om de vore brottsplatser.
*
Denna händelse var ingen isolerad amerikansk företeelse. Den belyser ett globalt fenomen: rättigheter är aldrig "färdiga". De är politiska beslut, och politiska beslut är reversibla. I Europa ser vi samma mönster. Polen, som på 1960-talet var det land dit svenska kvinnor reste för att få hjälp när de svenska lagarna var restriktiva, har nu ändrats. Idag har Polen infört några av kontinentens strängaste förbud, vilket tvingar polska kvinnor att söka vård i Sverige. Pendeln svänger snabbt, och Sverige står inte immunt mot de konservativa strömningar som just nu organiserar sig över hela kontinenten.
Den svenska abortlagen har räddat liv och möjliggjort jämställdhet sedan 1975. Men dess juridiska tyngd är oroväckande låg. Till skillnad från yttrandefriheten eller rösträtten, som skyddas av grundlagen, är abortlagen en vanlig lag.
En första omröstning om att grundlagsskydda aborträtten förväntas hållas under våren, men än är frågan långt ifrån avgjord.
Skillnaden i skydd är monumental:
● Vanlig lag: Kan ändras genom ett enda beslut i riksdagen med 175 röster.
● Grundlag: Kräver två likalydande beslut av riksdagen med ett mellanliggande allmänt val.
*
Grundlagen existerar för att skydda demokratins fundament mot tillfälliga politiska nycker eller auktoritära skiftningar.
Om rätten till sin egen kropp inte anses vara en sådan fundamental del av individens frihet, vad är då värt att skydda?
Motståndare till en stärkt aborträtt använder ofta argumentet att "allt liv räknas" och att fostrets rättigheter måste trumfa den gravidas vilja. De framställer frågan som en teoretisk, moralisk balansgång. Men en graviditet är aldrig teoretisk. Den sker inuti en levande människas kropp och innebär betydande risker och livslånga konsekvenser för både hälsa och ekonomi.
Att tvinga en individ att låna ut sin kropp och sina organ för att hålla något annat vid liv är ett statligt övergrepp utan motstycke. Inget annat område i lagstiftningen kräver att en person offrar sin kroppsliga integritet för någon annans skull, inte ens när det gäller organdonationer efter döden.
*
Om principen att "allt liv räknas" ska tas på allvar, måste den innefatta den gravidas rätt att styra över sitt eget öde och sin egen hälsa. Allt annat är en devalvering av vuxna människors existens.
Historien lär oss att ett abortförbud aldrig leder till att aborter upphör. Det leder enbart till att de säkra aborterna försvinner. Före 1975 genomled svenska kvinnor tusentals illegala ingrepp under desperata och livsfarliga förhållanden.
Ett samhälle som förbjuder abort väljer inte "livet". Det väljer att straffa människor och accepterar en ökad mödradödlighet. De med ekonomiska resurser kommer alltid att kunna köpa sig säker vård, medan de utan medel tvingas till farliga alternativ. Ett grundlagsskydd handlar därför inte bara om frihet, utan om grundläggande rätt till en säker vård oavsett plånbok.
*
Det räcker inte att lita på att "det inte kan hända här". Det kan hända här, och tecknen finns redan i den politiska debatten där vissa partier vill sänka tidsgränser eller införa samvetsklausuler för vårdpersonal. Dessa små steg är början på en nedmontering som kan gå fort när den väl satts i rullning.
Aborträtten förtjänar samma skyddsnivå som rätten att rösta och rätten att tala fritt. Innan nästa val, innan nästa politiska kris och innan det är för sent, måste riksdagen enas om att skriva in rätten till abort i Sveriges grundlag. Tryggheten får inte vara en illusion. Den måste vara en garanti.
Malin Sjöberg Högrell, ordförande Liberala kvinnor
Ingemo Eriksson, distriktsordförande Kalmar.