DEBATT: Mer kritik mot pastoratets agerande: "Blir illa till mods när jag tänker på det"

Medmänsklighet, respekt och visa hänsyn borde vara ord som förknippas med Svenska kyrkan, men för två dagar sedan agerade Aspelands pastorat precis tvärtom. De undrar varför folk går ur Svenska kyrkan, undertecknad kommer bli nästa som lämnar. 

*

För lite mer än åtta år sedan gick min bror bort. Han fick en plats i askgravplatsen på Målilla kyrkogård, två år senare gick min pappa bort och placerades bredvid min bror. Platsen betydde och betyder oerhört mycket.Ända sedan dess har det varit två ljuslyktor, två mindre krukor och lite prydnadssaker, de flesta stenar formade som hjärtan.

I stort sett varje vecka i åtta år har jag varit där. En plats för eftertanke och för att minnas två av de som stod mig allra närmast. Vi byter blommor i krukorna ungefär efter årtstid och ser alltid till att det är fräscht. Under sommarhalvåret rensar jag gräs som växer upp över kanten och ser till att prydnadssakerna som funnits där i sex år ligger på ”stenmaterialet” och plockar bort ogräs som växer bland ”stenmaterialet”.

*

I onsdags kväll ringde min mor och var förtvivlad, en väninna hade ringt och sagt att allt var rensat vid askgravplatsen utan någon förvarning alls. Ingen av oss kunde tro att det var sant. Jag åkte dit i torsdags morgon, i en stor hög vid soptunnorna var allas personliga tillhörigheter placerade. Först blev jag oerhört förbannad, sedan gick luften ur mig, blev ledsen och satte mig på en bänk.

Svårt att beskriva känslan, ett obehag att någon bara rensat alla våra grejer som legat där i sex år och lagt i en stor hög vid soptunnan, ungefär som när någon vält en gravsten. Blir illa till mods när jag tänker på det, att det sedan är svenska kyrkan som gjort det gör detta ännu värre. 

*

Kyrkoherden i Aspelands pastorat Mikael Eriksson säger följande till Dagens Hultsfred:

”När man tecknar för att ha en askgravplats så står det tydligt att man bara får ha prydnadsblomma i pastoratets vaser".

När avtalet tecknades för många många år sedan så blev svaret att det var självklart att man fick ha ljuslykta, någon kruka och några prydnadssaker. Det har också varit där i sex år! 

”Man har ingen yta som man själv får ta hand om utan det är vi inom pastoratet som jobbar med skötseln."

Jag kan meddela att det är nog ett antal hinkar med gräs och ogräs som jag rensat dessa åtta år. Jag kan inte heller se vad problemet är då sakerna står på stenmaterialet, inte på gräset där klippning eller trimning ska ske.

”Det som är beklagligt är att man inte håller koll på avtalet. När man tecknar ett avtal så måste man veta vad man ger sig in i.”

Jag blir förbannad, ingenting om att pastoratet kunde gjort något annorlunda. Har man inte råd med 250 kronor, vilket är den ungefärliga kostnaden om man hade skickat ett brev till dem som har plats i askgravplatsen, vilket man kunde gjort för en månad sedan.