Söndagen före påsk satte sig Kenny Fransson för att åka de många milen ned till Ukraina ännu en gång. Han stannade över påsken och var hemma igen efter tio dagar.
– Det har varit en del matutdelningar där jag har varit tidigare. Det är en del kända ansikten man återkommer till. En del har boenden, en del har inte ett öre eller något jobb. Området där jag var mest finns det 35 000 internflyktingar. Samtidigt är mötertalet enormt, så det går bara att gissa hur det ser ut egentligen, berättar han.
Det är fortsatt enorma behov i hela landet.
– Värst är det vid fronten, men i vilken del av landet som helst svälter man nu. Allt jag hade med i matväg gick åt direkt. Det skickades på transport till fronten och var utdelat innan jag hade hunnit hem.
Hur var läget den här gången jämfört med tidigare gånger?
– Det är relativt likartat, även om problemen eskalerar lite vad det gäller svält och så. Det är ett svårt läge, men det finns ingen annan väg än framåt för ukrainarna. De har en enorm sammanhållning och kämpaglöd. Det är imponerande minst sagt.
Ingen resa på ett tag
Kenny Fransson hade en händelserik resa och var med och lagade en lastbil.
– Det var ett uppdrag jag hade fått, så jag hade med mig reservdelar ned dit. Jag hade uppskattat vikten, men det var nog det dubbla egentligen. Jag fick improvisera och det var inte smidigt, men till slut fick jag ordning på det.
Nu blir det dock ingen resa på ett tag för eldsjälen.
– Jag är igång med mitt eget företag nu och kommer jobba från maj till september. Förra året försökte jag dubbelköra, men efter en månad höll det på att gå åt skogen. Därför blir det inte så i år. Sedan kommer jag sköta insamlingarna och allt det här, så det kommer hållas levande även under sommaren. Jag känner många andra som ska åka ned.
Så nästa resa för din del blir i september?
– Ja, i slutet av september eller i början av oktober. Jag kommer hålla på med mycket pappersjobb nu en tid också, som kanske inte syns utåt. Så bara för att det är jobbsäsong kommer det inte stå helt still. Det kommer ske mer arbete som inte syns än det någonsin gjort.
Fått tio ton potatis
Lokalt har intresset för att bidra med hjälp minskat.
– Det märks av tydligt, säger han.
Samtidigt sker en del udda bidrag. Nyligen fick han tio ton potatis.
– Jag ska försöka sälja potatisen och sedan går alla pengar till Ukraina. 100 procent av detta kommer gå till bland annat resor, matinköp och så vidare.
Tanken är att sälja potatisen på torget i Vimmerby nu på lördag.