Roger Johansson fick kämpa för att få en ambulans till hemadressen för att ta hand om hans sjuka mormor. Här visar han tecknet för videosamtal, som han använde sig av i kontakten med sambon Malin Simonsson.
Vid tidpunkten för när Roger Johanssons mormor ramlade och blev liggande okontaktbar på golvet hemma i familjens hem i Hultsfred befann han sig i Västanvik, där han studerar till teckenspråkslärare.
– Min sambo Malin ringde mig via videosamtal och tecknade till mig att mormor behövde ambulanssjukvård. Jag kunde se att mormor låg på golvet, hon andades ryckigt, blundade och gick inte att få kontakt med, beskriver Roger Johansson händelsen för ett par veckor sedan.
– Hon hade också våra tre små barn hemma. Det var svårt för henne att hantera allting, så då ringde jag 112 via tolkförmedlingen.
Döva sedan födseln
Både Roger Johansson och Malin Simonsson är döva sedan födseln. Intervjun görs med hjälp av just tolkförmedling via telefon, så Roger kan berätta om SOS Alarms tillgänglighet för döva, som han inte tycker fungerar bra. Det finns mycket att önska enligt honom.
– När jag kom fram till 112 berättade jag alla detaljer, som jag sett visuellt genom videosamtalet med min sambo, och gav dem adressen så de kunde skicka en ambulans. Men så fick man inte göra enligt 112. Personen som är på plats måste ringa själv, det gick inte att jag gjorde det som var på en annan plats. Jag ifrågasatte hur min sambo skulle kunna ringa när det handlade om liv och död.
Reglerna gör honom arg
Den här händelsen har satt djupa spår i Roger Johansson, som inte kan låta bli att ifrågasätta SOS Alarms regler.
– 112 frågade om inte våra barn kunde ta samtalet. Då blev jag arg. Visst mina barn är hörande, men de är tre, fem och åtta år. Det går ju inte att prata med en omyndig person när något sådant här händer, tänker jag.
– Att larma ambulans måste väl ändå vara tillgängligt för döva också, men de hänvisade hela tiden till reglerna. Det känns diskriminerande, då blev jag ännu argare. Jag blev mer arg än ledsen för mormors skull, säger Roger Johansson.
Hur kommer det sig att inte din sambo ringde 112 från hemadressen?
– Hon ville få mig att ringa snabbt så hon kunde hjälpa mormor under tiden. När man ringer till bildtelefonin via tolk behöver man ha båda händerna lediga för att teckna med tolken. Det var heller inte så lätt för min sambo när mormor ramlat och var dålig och våra tre barn var runt omkring dem, säger Roger Johansson.
Fick kämpa för en ambulans
Roger Johansson fick kämpa för att få en ambulans till hemmet, där mormor fortfarande låg kvar på golvet okontaktbar. Det blev en onödig kamp, tycker han.
– Mormor fick en ambulans till slut. Men jag blev tvungen att argumentera och förklara varför min sambo inte kunde ringa själv. Hela min uppväxt har jag varit tvungen att argumentera för mina rättigheter och det tog ju extra lång tid också. Tolken, som ska vara neutral egentligen, sa också ifrån och kämpade. Okunskapen kring döva och dövas rättigheter och det visuella är så stor. Jag hade ju fått en bättre bild eftersom jag såg allting via videosamtal och fått det visuellt än om jag varit hörande och min sambo ringt mig på en annan plats.
Tillgängligt på olika sätt
Idag är mormor hemma igen och mår enligt Roger okej, men hon fick stanna flera dagar på sjukhuset. Tankarna på den där känslosamma dagen, då han befann sig många mil hemifrån samtidigt som mormor blev sjuk, kan han dock inte släppa riktigt.
– Alla hörande har ju inte samma förmåga att uppfatta ljud, samtidigt som vi döva har olika sätt att uppleva det visuella, så jag tycker 112 ska vara tillgängligt på olika sätt, säger han.
Roger Johansson upplever det som att han levt i två tider.
– Min barndom, fram till 15 års ålder ungefär, var en bra tid. Det kändes som det var mer medvetenhet och teckenspråkligt då, men efter millennieskiftet tog det en vändning. Det är många döva barn som fått en sämre skolmiljö idag om man jämför. Förr var det 70-80 procent av alla barn med hörselnedsättning som blev godkända i grundskolan, men idag är siffran under 50 procent. Det är de som styr som tror sig veta bättre, men det är vi som har kunskap av teckenspråk som borde vara med och påverka.
Här kan du läsa SOS Alarms svar på kritiken.