Det är Hultsfreds Löparklubb som arrangerar tävlingen, där start och mål är vid Knektavallen. Klockan 10 på lördagen gick den första startsignalen, och det blir start varje heltimme så länge det finns löpare kvar som klarat föregående varv inom timmen.
– Här spelar det ingen roll som är snabbast, här vinner den som orkar längst. Tävlingen går ju ut på att det ska bli en kvar, och en del ger sig ju aldrig. Så vi brukar ofta vara kvar efter midnatt, säger initiativtagaren Kurt Gustavsson.
Han har själv tävlat tidigare i Backyard Ultra, men har inte sprungit de senare åren.
– Det bästa jag själv klarat är 10 timmar. Men jag är ju nästan 80 år och har inte varit med på ett par år, det går inte så lätt längre. Numer är jag endast funktionär, säger han.
Efter varje varv kan deltagarna vila och fylla på energi. Efter fem timmar bjuder klubben på pannkaka, sylt och grädde, och under hela tiden serverar de även kaffe och varmkorv. Men de flesta har med sig eget också.
– Vi vill göra det så enkelt som möjligt och gör det här helt ideellt. Det här gör vi bara för nöjes skull. Deltagarna brukar tycka det är mysigt. Innan varje timme startar har man ju också en liten stund där alla som är kvar i tävlingen blir samlade på samma ställe och kan umgås.
Så många deltog
Kurt Gustavsson berättar att det hittills har varit nya vinnare varje år, och att det alltid brukar vara många som tävlar för första gången.
– Den här gången var det 11 kvinnor och 16 män som deltog. Det var bara 7-8 stycken av dem som har varit med någon gång tidigare.
Av deltagarna var det bland annat fyra som kommer från Hultsfred, två från Målilla, fem från Vimmerby och en från Södra Vi. Andra hade åkt mer långväga för att delta, till exempel från Norrköping och Hässelby.
”Jag var väl förberedd”
Vinnare i lördags blev Hultsfredbon Robin Creutz. Tidigare har han sprungit 8 respektive 10 varv, men denna gång stannade han kvar till slutet och var den enda som sprang det 14:e varvet. För honom blev det alltså tredje gången gillt.
– Det var en bra dag och jag var väl förberedd. Jag håller på med triathlon också, så jag är bra grundtränad. Det var nästan synd att loppet inte blev längre.
Hade du orkat ännu längre?
– Ja, det hade jag gjort. Jag kände mig väldigt pigg sista varvet också. Jag hade en plan om att jag skulle gå ut lugnt, men det struntade jag i ganska snabbt. Det blir tråkigt att springa så sakta. Då blir det psykiskt jobbigt för mig i stället. Så det var bara att låta benen gå och springa, säger han och skrattar.
Hur känns det att du vann?
– Superkul att vinna såklart. Runt varv åtta frågade de hur länge jag skulle springa. Då sa jag att jag springer så länge jag måste för att få den där glasdroppen som man vinner. Det var den jag siktade på. Det här var verkligen en uppladdning för mig. De stora grejerna för mig i år är Ironman i Jönköping och i Kalmar. Det är mycket träning nu.
Han känner sig tacksam över stödet han fått från familjen.
– De är med på allt jag åker på. Min sambo och mina två barn stod och hejade på mig.