Det blev en heldag i Milano i går för Stefan och Therese Brink samt Oskar och Ursula Lindehejd där man först förevigade OS-elden med Mörlundaflaggan, följt av Sveriges första hockeymatch.
Foto: Privat
När Dagens Hultsfred når vännerna i den hyrda lägenheten strax utanför Milano följer de curlingen, fast på tv. Lagom till frukosten, innan en ny spännande OS-dag tar sin början. Det blev lite senare start på torsdagen, eftersom de var hemma sent från hockeymatchen där Sverige besegrade Italien med 5-2.
– Det är OS för hela slanten, säger Stefan Brink.
”Otäckt många år”
OS-resan gör Oskar Lindehejd och Stefan Brink som ett gemensamt 50-årsfirande, som deras fruar Ursula Lindehejd och Therese Brink förstås också är en del av.
– Oskar och jag var gamla klasskamrater i grundskolan, från ettan på Emådalskolan till och med nian i Virserum. Vi pluggade på olika håll och nu bor jag i Stockholm och Oskar på Gotland, men vi har hela tiden behållit kontakten, träffats regelbundet och hittat på saker tillsammans. Räknar man på det är det otäckt många år, säger Stefan och skrattar.
Firar jubileum med resa till OS
Med tanke på att de tillhör årgången som fyller jämnt i år ville de fira lite extra, lite mer storslaget så valet föll på att åka till OS. Som de sportfantaster de är båda två.
– Förberedelserna började tidigt, vi köpte faktiskt biljetterna för ganska exakt ett år sedan, säger Oskar Lindehejd med kopplingar till Kalmar län i och med sin tjänst som bankchef på LF Kalmar län.
– Det är i sig en ganska komplicerad process, tillägger Stefan. När man väl vet att man får köpa biljetter lottas turordningen, så när man väl kommer in får man se vad som finns kvar. Både skidskyttet och de alpina grenarna var slut, men vi fick biljetter till gårdagskvällens hockeymatch. På fredag ska vi se när herrarna kör tio kilometer och så ska vi se damstafetten på lördag. Den har vi stora förhoppningar på.
Såg blå-gul prispall
Paren Lindehejd och Brink hade också förmånen att vara på plats på stadion i Val di Fiemme för att se sprintern där Linn Svahn, Jonna Sundling och Maja Dahlqvist tog hand om hela prispallen själva.
– Det var en mäktig upplevelse, säger Oskar. Vi stod på innerplan, så vi hade dem precis bredvid oss och kunde se ansiktsuttryck, känna in känslan och hur fort det går. Det var häftigt.
Vad har ni för första positiva intryck av det här?
– Att det är väldigt välarrangerat, jättebra organiserat och uppstyrt av italienarna. Det var vi annars lite rädda för, att det skulle bli problem. Man slås också av vänligheten mellan publiken och länderna emellan. Alla är här i ett och samma syfte, att glädjas över idrotten och vad det ger, säger Oskar.
– Vi satt bredvid italienare i går som vi pratade med, och det var väldigt god stämning. Inte alls som när man går på fotboll och tycker det är rivaliserande, tillägger Stefan.
– Det är kul att prata med supportrar från andra länder, just med perspektivet till hur det är i omvärlden. Det känns som att många behöver det här, att knytas samman under Olympiska spelens fana, säger Oskar.
Stockholm och Gotland numera, varför syns ni med en Mörlundaflagga?
– Det är vår gemensamma nämnare och det är med stolthet vi ser på Mörlunda och den uppväxt vi haft. Någonstans ser vi oss ändå som Mörlundabor, även att det var väldigt många år sedan vi bodde där. Så det kändes naturligt att signalera.
Har ni fått några reaktioner på den?
– Ja, de som frågat vad det står på flaggan och vad det är för plats, så vi har fått berätta om Mörlunda, det gör vi ju så gärna. Vi såg även en annan Mörlundabo på långt håll, tror vi, och vi har fått signaler om att skidåkaren Johanna Hagström ska ha någon form av koppling till Mörlundatrakten.
– Så vi kan konstatera, det är inte världen som är liten, utan Mörlunda som är stort här på plats i OS...
Skapar minnen för livet
Att göra en sådan här sak tillsammans, som gamla barndomsvänner och nu ihop med fruarna, är förstås något utöver det vanliga.
– Det är en speciell sak att få uppleva den här typen av händelse tillsammans, de minnen man skapar och just glädjen över exempelvis sprinttrippeln i tisdags, när tjejerna tog hem den. Det är ju något vi kommer ha med oss hela livet.