Renée Mellströms make Karl Gustav "Mell" Mellström från Virserum var försvunnen i två dygn. Nu vill hon tacka för allt stöd och hjälp.
Foto: Privat
I natt ringde telefonen hos Renée Mellström. Det var polisen som meddelade att man hittat hennes man Karl Gustav, eller ”Mell” som han kallas.
– Vi hade sagt att de bara skulle ringa om det var en förändring. De sa snabbt att han var hittad och levde.
– Det var otroligt. Det var en hundpatrull som hittade honom liggande i skogen strax utanför Högsby, någonstans kring Staby Gård, berättar Renée som också fick besök av fyra poliser i natt.
Kan du försöka sätta ord på vad du kände när du fick veta att han var påträffad vid liv?
– Lättnad! En otrolig lättnad. Då släppte allting. När jag skulle lägga mig bara frös jag hela tiden, så jag har haft vår hund Sigrid hos mig resten av natten. Hon var en riktig värmedyna.
Sängen var tom
Det var på torsdagsmorgonen som Renée upptäckte att ”Mell” inte låg i sin säng.
– Jag hade vaknat och gått ner och gjort i ordning frukost till honom vid sjutiden. Jag trodde att han låg i sängen där uppe, men när han inte kom ner såg jag att sängen var tom och jag såg att jackan och skorna var borta.
Det är inte ovanligt att ”Mell” går ut och går själv och är borta flera timmar, så Renée avvaktade till lunch, med tron att han skulle komma.
– Jag tittade efter hans gröna jacka, från vilket håll han skulle komma. Men han kom aldrig, så jag ringde 114 14 och anmälde honom försvunnen.
”Kände en jättestor oro”
Renée förstod att maken gått långt eftersom han gått ut under natten. Det har han aldrig gjort tidigare.
– Jag kände en jättestor oro. Han brukar alltid hitta hem, säger Renée som inte kan hålla tårarna borta när hon berättar om torsdagsmorgonen. Polisen kom direkt och faktiskt kom en granne som kunde berätta att hans morbror sett honom i Fågelfors redan 07.45, så han måste gått tidigt för att hinna så långt.
Den uppgiften var väldigt betydelsefull, det ledde polisen på rätt spår – att sökinsatsen skulle koncentreras söder ut.
Hur har du egentligen mått under alla de här timmarna som sökinsatsen pågått?
– Det går inte att beskriva. Jag var dessutom rädd att han skulle ramla och skada sig, för det gjorde han i vintras. Han hade ju inte ätit något heller, säger Renée.
Det gick två dygn innan ”Mell” hittades. Två dygn då det dessutom varit flera minusgrader om nätterna.
– Jag har haft vänner hos mig hela tiden, som sovit hos mig. Annars hade jag inte klarat av det, jag har känt ett oerhört stort stöd från alla.
Hur skulle du säga att ”Mell” mår idag?
– Han är väldigt trött och medtagen, dygnen ute har tagit hårt på honom. Han har ju inte ätit på flera dagar, och han sover mest.
Vad skulle du vilja hälsa alla som varit till hjälp?
– Ett jättestort tack till alla som har ställt upp och hjälpt till, som letat och stöttat mig och tänkt på mig hela tiden. Det är så många människor. Det är så skönt att inte ha behövt vara ensam i det här.
När vår tidning når Renée Mellström är hon och två väninnor på väg till Kalmar för att hälsa på ”Mell”, som blev hennes make 1973, sedan de träffats på festplatsen Kärringryggen året innan.
– Han vet ingenting om det som hänt, utan han trodde att han var hemma i sängen, sa han. Det ska bli skönt att återse honom igen och få ge honom en stor, stor kram.
Här kan du också läsa en artikel om sökinsatsen i Högsby.