När Aspelands musikförening bjöd in till konsert den här söndagen var det en gammal bekant som klev upp scenen. Gitarristen David Härenstam kommer gärna till oss i Hultsfred. Den här var fjärde gången. Nu kom han i sällskap med Jens Lundberg, en av Sveriges få bandeonister.
Det var ett program utöver det vanliga som åhörarna fick njuta av. Toner från ett avlägset Argentina svävade ut i salen, fascinerande i sin tangostruktur, främmande, men lätta att ta till sig och njuta av. De båda instrumenten kompletterade varandra på ett unikt och känsligt sätt, lyfte fram melodier och rytmer som lade sig över publiken som en skön filt en ruggig höstkväll.
Astor Piazzollas Café 1930, känd och ofta spelad, svepte in publiken i en parisisk atmosfär och i nästa nu fann man sig förflyttad till norra Sverige i Davids solo, en polska från Hälsingland.
*
Här fanns också musik av flera andra argentinska tonsättare, som fick in tangon i konsertlokalerna. Dessutom amerikansk jazz av Pat Metheny och Thelonious Monk och modern konstmusik av Philip Glass.
David Härenstam såg ut att vara ett med sin gitarr när han satt lite böjd över den i absolut koncentration. Han är en mästare på instrumentet och det syntes när han kände lite extra för rytmen och tog ut svängarna.
Ur en något dunkel ursprungshistoria har gitarren spridits över världen. Det är ett mycket populärt instrument som finns i olika variationer, allt från akustiskt till elektriskt och med olika typer av strängningar. Till Sverige kom det huvudsakligen med väckelsemusiken, men blev snabbt populärt bland artister i den framväxande populärmusiken.
*
Jens Lundbergs instrument, det lilla dragspelet bandoneon, gjorde publiken nyfiken och han berättade med inlevelse om hur man började konstruera det i Tyskland i mitten av 1800-talet. Det skulle ersätta eller vara ett komplement till orglarna i kyrkorna.
Många små kyrkor saknade orgel och en bandoneon var lätt att ta med sig från en kyrka till en annan. När marknaden för instrumentet successivt försvann i Europa, så upptäcktes det i Argentina och har kommit att bli nästan ett argentinskt nationalinstrument.
Det passar bra till den inhemska tangomusiken och intresset blev så stort att man flyttade tillverkningen från Tyskland till Argentina. Bandoneon är ett svårspelat instrument, Jens berättade att det är växeltonigt, dvs ger olika toner beroende på bälgens rörelser utåt och inåt. Knappsatserna har utvecklats, men från början satt de allihop i ett av hörnen.
*
Jens Lundberg har studerat både i Paris och i Buenos Aires för bandoneonmästare och han har fått den agentinska tonen i blodet. Mjukt men säkert, med känsla för de små skillnaderna förtrollade han publiken på Valhall där han satt med sitt instrument vilande på knäna.
De här båda svenska killarna har kommit långt som musiker, de är internationellt uppskattade och spelar tillsammans med många kända artister. Det var en förmån att kunna sitta i en bänkrad på Valhall i Hultsfred och lyssna och ta in det de delade med sig av.
Brita Freudenthal