Det blev nästan ett decennium som vd inom IAC-koncernen för Dan Nilsson, 60 år. Nu har han dock dragit sig tillbaka, den 14 september lämnade han formellt över vd-rollen till André Djärf.
– Beslutet var frivilligt och hade vuxit fram under en längre tid. Jag vill inte gå in på varför, men det har att göra med en personlig händelse i familjen för ett och ett halvt år sedan, så mycket kan jag säga.
I samband med det började Dan Nilsson fundera på hur han ville använda sin tid framåt.
– Jag kände att tiden började komma för att trappa ner lite, satsa mer på min familj, och min egen hälsa, berättar han om bakgrunden till beslutet.
Förbereddes under lång tid
Överlämningen har förberetts under lång tid, bland annat genom att André Djärf anställdes som operativ chef, COO, för ett och ett halvt år sedan. Han har gått under upplärning och även pluggat vid sidan av.
– Det var perfekt att få den tiden. Jag är kvar som aktieägare, så jag har ett fortsatt stort intresse av att det går bra för bolaget. Så det finns så att säga ingen schism mellan mig och ägaren Grönskär.
Från blödande till mest lönsam
När Dan Nilsson kom till Hultsfred var fabriken den som gick sämst inom IAC, International Aluminium Casting.
– Fabriken blödde och gick med minusresultat. Idag är det vår lönsammaste, ett resultat av ett gemensamt arbete. Det är jätteroligt och värmer. Hultsfred har gjort en fantastisk resa, och fabriken har en speciell plats i mitt hjärta.
Du lämnar rollen som vd i en tid när fabriken i Ankarsrum ska avvecklas. Hur ser du på det?
– Jag bodde själv i Ankarsrum i fem år, så jag känner ju varenda människa som är i fabriken. Det var nog skönt för mig att inte vara den som stod och förmedlade det där, säger han uppriktigt.
Börjat landa i sin nya vardag
Det har gått en dryg månad sedan Dan Nilsson lämnade som vd. Han säger själv att han börjat landa i sin nya vardag där basen numera finns i Stockholm.
– Att arbeta mycket har aldrig varit någon uppoffring i sig. När jag började på IAC hade jag 60 timmars arbetsveckor. Jag har alltid tyckt om mitt jobb, men nu vill jag hitta en annan balans, säger han.
Vad kommer du sakna mest?
– Jag saknar människorna och pulsen. Samtidigt är det nyttigt för mig, och det jag måste träna på, att ta det lite lugnare, vårda mig själv, min hälsa och min familj. Det blev verkligen tydligt för mig för ett och ett halvt år sedan, sedan har tanken fått gro och växa till sig.
Om vi vänder på det, vad kommer du sakna minst?
– Ha, ha! Jag saknar inte de tuffa prisförhandlingarna. Det har blivit ett mycket tuffare prisförhandlingsklimat bara under de här nio åren.
”Elefant i rummet”
Dan Nilsson har fortfarande fastigheter kvar i Ankarsrum, och han vill inte klippa banden helt med vare sig orten eller fabriken i Hultsfred, som han säkert kommer besöka framöver.
– Däremot är det viktigt att ge nya ledningen arbetsro. Det har jag lärt mig genom åren, när jag tagit över andra bolag, att den gamla ledningen inte ska bli kvar som någon gammal elefant i rummet. Den nya ledningen måste få sätta sin prägel och forma sin egen ledningsstruktur.
Vad tänker du att du ska göra med all ledig tid framöver?
– Ta hand om min hälsa, säger han snabbt. Det är härligt att styra sin tid helt och hållet, men också läskigt. Det tystnar ju efter en, två veckor. Det blir mycket, mycket lugnare.
Fortsätter i näringslivet – på egna villkor
Men, han lämnar inte näringslivet helt. Dan Nilsson har gjort sig ett namn i branschen och hans kompetens är eftertraktad, förstår man. Det är inte helt fel att säga att han blivit headhuntad till andra uppdrag.
– Jag har redan några mindre uppdrag. Jag sitter kvar i styrelsen för Svenska Gjuteriföreningen, och jag har valts till ordförande i Svenska Järn- och Metallföreningen.
Han ser också framför sig att bidra med sin erfarenhet av att leda förändringsarbete.
– Jag har kontaktats av RISE (Sveriges forskningsinstitut, med uppdrag att stärka näringslivets konkurrenskraft och offentlig sektors förnyelse, reds anmärkning) som vill diskutera möjliga projekt.
– Men jag kommer inte att gå in i det operativa på heltid igen, skyndar han sig att tillägga.
Utan framöver ska det bli på hans egna villkor, lovar han sig själv.