Kaffet är påsatt och sprider sin inbjudande doft i köket där familjens stora matbord dagen till ära ”dukats” fullt av klockor.
Det finns några stycken i Torben Svenssons gedigna samling, 45 stycken närmare bestämt. Som var och en bär på en historia, låter han mig förstå samtidigt som han guidar mig bland sina klenoder.
– Sedan ett-två år söker jag det unika. Tyvärr blir det nästan som ett gift, man vill utveckla det vidare. Jag har några stycken som varit svåra att komma över och jag tycker det är fascinerande att få fram historien om mina klockor.
Samlandet tog fart när en skada tvingade Torben Svensson att sluta jobba.
Inte bara att gå in och köpa en Rolex
Motsatsen i samlingen kan man säga, är två Rolexklockor som han tvingats kämpa för att bli ägare till under tre och ett halvt år vardera innan han godkändes och fick göra affär med en av Sveriges åtta återförsäljare av Rolex. ”Diamanterna i samlingen”, som han säger. Den första köpte han i 50-årspresent till sig själv, den andra är så ny som från i somras.
– Du kan inte bara gå in i en Rolexbutik och peka vilken du vill köpa, du måste bli accepterad av butiken. Hamnar du på en kölista, då kan du vara glad, men det är inte säkert att du kommer bli erbjuden att köpa den klockan du vill köpa, berättar Torben.
– Allt beror på kommande leveranser och på mängden affärer du gör med Rolexbutiken. Du kan alltså köpa andra klockmärken under tiden du står i kö, detta ökar dina chanser avsevärt. Då får du bättre köphistorik med butiken. En mycket konstig värld.
Torben Svensson kallar sina två Rolexklockor för "sina dimanter".
Byter klocka i det närmaste varje dag
Tillsammans har de ett marknadsvärde på ungefär 250 000 kronor. För bara några år sedan, under pandemin när priset på Rolexklockor steg, var det uppe i 320 000 kronor.
– De förvarar jag i kassaskåp på annan hemlig ort. De andra har jag här hemma, i kassaskåp också, tillägger han.
Men det hindrar honom inte från att byta klocka nästan varje dag. De ska användas, inte bara ligga och se fina ut, anser han. Så nu har det blivit dags att ställa om dem till vintertid.
– Ett 25-tal har kvartsurverk och måste dras regelbundet för att gå, medan de lite finare klockorna, om jag får använda det ordvalet, oftast är automatiska med en rotor på undersidan av det mekaniska urverket som drar upp klockans drivfjäder. Rotorn snurrar varje gång du rör på armen, säger Torben Svensson som inte har något emot att bli kallad nördig.
– Jag är nog lite nördig, erkänner han och skrattar. Jag kan exempelvis alla modellnummer i huvudet.
Hade inte de planerna
Torben minns att hans första klocka var en juniorklocka, en fotbollsklocka med en urtavla som en fotboll därav namnet. Den finns dock inte i hans samling idag, av den enkla förklaringen att han inte vet var den är.
– Den skulle jag gärna vilja hitta, skyndar han sig att tillägga.
Egentligen fanns inte tanken initialt att han skulle börja samla på klockor, det blev så bara av en tillfällighet.
– Jag har ett förflutet inom bank, Vimmerby Sparbank senast. Jag tvingades sluta jobba efter 25 år på grund av en nackskada, så jag gick hem i augusti 2015.
– Där tog mitt intresse för klockor vid. Jag hade ett litet sparat kapital sedan innan, pengarna kommer inte från sjukersättningen, tillägger han och skrattar.
Tekniken har alltid fascinerat så i bostaden finns ett klockrum.
Stolt över samlingen
Torben Svensson är stolt över sin samling, som förstås kompletterats med information om var och när de är inköpta. Nya och begagnade, han värdesätter dem alla, var och en på sitt sätt.
– Som den här, en Loyal, som både min farfar och pappa haft, så jag är tredje generationen, säger han och plockar fram en klocka med brunt läderarmband. Blanksliten i kronan, som märkt av tidens tand.
– Jag minns när han satt på morgonen, när han lagt in en snus, ätit frukost och druckit kaffe, så satt han och skruvade upp den här klockan. Så den är värdefull för mig, på sitt sätt.