Domaren Mikael Franssons avstängning är nu hävd.
Foto: Arkivbild
Något närmast unikt inträffade på Dalavallen i början av juni. Matchen mellan hemmalaget Djursdala och gästande Fårbo dömdes av en ensam domare i stället för tre.
Detta eftersom de två assisterande domarna åkte hem efter en inbördes konflikt i domartrion före avspark. De två lokala domarna var profilerna Mikael Fransson och Roger Dahlberg.
Domarna stängdes av vårsäsongen ut, men domarkommittén har inte velat kommunicera sitt beslut utåt. Nu bekräftar Mikael Fransson att avstängningen hävdes i mitten av juli. Till hösten kan de två alltså döma igen, men Roger Dahlberg har valt att lägga pipan på hyllan.
– Jag blev oerhört besviken på grund av många faktorer. Dels på grund av den position jag har, dels att huvuddomaren kom undan med flera lögner. Det gjorde mig väldigt besviken. Jag fick inte träffa huvuddomaren för att reda ut det här och det retade mig. Men nu har jag lagt det bakom mig, säger Mikael Fransson, som är domartillsättare i trakten och även ordförande för den lokala domarklubben.
I veckan dömde han sin första match igen och han kommer att döma hela hösten.
– Roger däremot har fattat sitt beslut och det är att han lägger av. Han har slutat efter det här. För mig är det ett jätteavbräck, det känner jag verkligen. Jag var och dömde häromkvällen och jag kan säga att jag verkligen trivs med det. Jag tror, om jag förstod det hela rätt, att spelarna hade saknat mig också.
Får konsekvenser
Behandlingen, som Fransson inte uppskattat, kommer dock få konsekvenser.
– Jag har lagt ned hela min själ i tillsättningen tidigare, men nu ska jag göra mitt jobb. Punkt slut. Blir jag tvungen att ställa in matcher för att det inte finns domare så är det så.
Sett till hur rutinerade ni är undrar nog många varför ni inte bara dömde matchen och tog upp det här efteråt?
– Blir du påhoppad ett antal gånger, både utanför arenan och i omklädningsrummet, så finns det en gräns. Roger var egentligen inte inblandad, utan det var bara jag. Till slut sa jag till huvuddomaren att "vill du döma själv eller vill du vara tre?". Hans svar var att han kunde döma själv. Då kände jag bara tack och bock och hej. Jag kan inte samarbeta bra med någon jag är ovän med. Om någon spelare säger något så kunde jag inte försvara huvuddomaren heller.
Fransson tvekar nu också ordentligt inför framtiden.
– Jag är vald som ordförande för fotbollsdomarklubben på ett år och det kommer jag sluta med vid årsmötet. När det gäller att vara tillsättare vet jag inte ännu, men det lutar åt att jag slutar med det också.
Att vara domare vill han nog fortsätta med.
– Jag tycker det är skoj att komma ut på arenorna och träffa folk man träffat i många år. Det vill jag inte tappa, men jag kanske inte kommer döma lika mycket. Jag har fått förfrågningar om att bli tränare igen, så det kanske jag blir.
Vad tror du händer med domarklubben?
– Personligen tror jag att det kan bli svårt. Man ska ha en styrelse och anordna sex träffar på ett år. Domarna kanske får åka till andra ställen för det här. Hoppar jag av så är jag rädd att fler hoppar av, men jag måste tänka mig på själv. Det kanske finns någon som vill hoppa på det, vi får se.
Fransson kommer sitta kvar tills årsmötet som är i december.