Knut Gunnarsson firade seriesegern hårt i lördags. På måndagen fick han beskedet att korsbandet troligen är av.
Foto: Ossian Mathiasson
Det var inte många minuter kvar när olyckan var framme. Målillasonen Knut Gunnarsson hade varit uppe i nickduell.
– Sedan blir det en 50-50-duell och jag springer hemåt. I rörelsen vill jag åt ett håll och foten åt ett annat. Det blir en vridning och all belastning hamnar på knäet. Jag hamnade väl fel helt enkelt. Det knakade till och jag hoppades att det var foten först, som jag haft problem med innan. Men den höll den här gången, säger mittbacken.
Trots svåra smärtor var han snart på benen igen och var med och firade avancemanget till division 3 med övriga.
– Det funkade helt okej. Smärta hade jag, så jag fick halta runt på kryckor och försökte hänga med. Jag var där i alla fall.
Under måndagen har han träffat sjukgymnasten John Lindström.
– Han kan inte säga något säkert, men han befarar korsbandet.
Att det är av?
– Ja, men han kan inte säga det säkert. Vi får avvakta och se. Jag ska få en tid i morgon till en magnetröntgen och efter det vet jag väl mer. Förhoppningsvis dröjer det inte för länge, men det är bara att avvakta och se.
Har hopp om spel
Om korsbandet är av lär det dröja innan Knut Gunnarsson spelar fotboll igen.
– Det är jättesvårt att säga. Det värsta vore operation och då blir jag borta i många månader, men skulle det visa sig vara menisk eller ledband blir det ju kortare tid.
Har du hopp om spel nästa säsong?
– Det måste man ha, annars kan man ju säga att det är kört redan nu. Nej, jag har hopp. Jag vet nog mer om några veckor i alla fall.
"Tog allt gjorde vi"
Själva guldfesten blir dock ett minne för VIF-kaptenen. Det här var hans tredje serieseger, eftersom han var med och vann serien med Målilla GoIF i ungdomen också.
– Den blev lyckad och sent blev det. Jag var väl hemma vid tretiden kanske. Vi började i klubblokalen och sedan blev det både Guldkant och Kharma. Vi tog allt gjorde vi.
Vem ledde festen?
– Det är svårt att säga. Alla var rätt på gång, så det var ingen speciell så.
Tränaren David Lindgren sa efter segern att hans starkaste sida som människa var att "parta".
– Han levde upp till det, det gjorde han verkligen.