Det är naturligtvis en imponerande bedrift lagledaren Morgan Andersson stått för. 2025 tog han hem guldet, efter lång väntan, till Västervik igen.
Ändå fick han senare samma höst höra att han inte var önskvärd längre. Önskad var han däremot hos rivalen Dackarna i Målilla. Ett lag som han mot de flesta odds också tog till ett nytt guld.
Den maximala utdelningen blev förstås att han fick fira guldet på Hejla Arena, även om "Mogge" inte velat säga mycket mer än "tack för kaffet" och att det fanns förhoppningar om att en eller en annan sedan fick mardrömmar.
Hur har då veckan efter andra raka guldet varit?
– Det har varit stabilt. Jag vilade ut en dag eller två. Sedan är det många meddelanden på sms, whatsapp, messenger och insta. Jag har aldrig fått så mycket. Jag försökte göra en reaktion till allt, men jag kunde inte svara alla. Då hade jag hållit på fortfarande. Så jag försökte tacka med en tumme upp, men det var fler än jag som tyckte det var roligt.
Själva guldfirandet blev dock inget i hästväg.
– Man var ganska dränerad där, så det blev ganska lugnt. Det var danska finalen dagen därpå och sedan GP:t också. Vi får se om vi gör något mer efteråt lite längre fram.
"Folk är glada för min skull"
Själv var Andersson inte på plats i Polen och följde upplösningen. Det blev soffan hemma i Västervik.
– Jag följde det, men det var ingen vidare underhållning. Då var det bra mycket bättre speedway på tisdagen. Söndagen innan var det bästa GP-tävlingen för säsongen, men då var det Torunpersonalen som skötte banan också. Nu blev det ensidigt, men det var roligt för Lambert (Robert) att vinna. Han har gjort sig förtjänt av det.
En viss britt som Västervik förstås hade behövt i SM-finalen mot Dackarna. Hur har då Västerviksborna reagerat på att "Mogge" tog guld med rivalerna på Hejla?
– Jag har inte varit ute så mycket, jag har haft fullt upp hemma. Men man märker ju när man åker och handlar, då kommer folk fram och gratulerar. Jag är ju uppvuxen här och känner rätt mycket folk. En kompis sa att jag skulle åka runt och fika, men det har jag inte gjort. Jag behöver inte ha det. Jag är nöjd när jag själv är nöjd. En del tycker säkert att det är surt, men jag har många vänner i klubben som gratulerat mig, funktionärer och sådär.
Har du märkt av något negativt?
– Nej, inte alls. Jag har mest märkt att folk är glada för min skull. Så var det även på banan efteråt. Många funktionärer kom fram. De flesta ville gratulera och det är ju sådana som jag har jobbat med länge och som jag tagit till klubben. De vet mer än de flesta andra vad jag har gjort. De har varit med sedan dag ett, men det är inga hard feelings som jag känt. Någon jävel kanske är tjurig, men då är det så.
Kallad till möte
Kontraktet med Dackarna var endast skrivet för den här säsongen. Att klubben inte skulle vilja behålla honom vore förstås en stor överraskning.
– Vi får se lite. Vi har möten i veckan och jag ska prata med klubben då, så får vi se hur de har tänkt.
Är du öppen för att fortsätta?
– Jag har inte stängt några dörrar. Vi får se lite vad det nu blir av det här och vad det innefattar. Det har bara gått en vecka och många i Dackarna har varit i Torun. Vi ska träffas nu i veckan och så får vi se.
För att utvärdera och blicka framåt?
– Lite så. Jag är kallad till det och så får vi se.
Har du redan nu några andra anbud?
– Nej, det har jag inte. Jag tror inte så många vet att jag är kontraktslös. Jag ska prata med klubben och jag trivs bra med omgivningen, men jag vill höra deras tankar och funderingar först.
"Bara de fula orden jag kan"
Han ändrar sig dock rätt fort. Han har visst fått en förfrågan.
– Det är ingen klubb, utan det är något annat. Någon förare.
Som manager då typ?
– Det kan man väl kalla det. Jag har haft sådana förfrågningar förut. Allt har att göra med arbetsbördan och vad det är så. Jag har inte tänkt lämna speedwayen, men jag blir inte yngre. Bara jag får ordning på höften går det, men jag kan inte hålla på som jag har gjort. I Dackarna finns en bra bangrupp, där kör jag bara lite vattenbil. Men att göra jobbet som jag gjorde i Västervik, nej, det går jag aldrig tillbaka till. Det är för mycket belastning.
Den uppmärksamme har noterat att Morgan Andersson kan göra sig förstådd på polska. När frågan kommer på tal skrattar han högt.
– Nej, det är bara de fula orden jag kan, säger han.
Det finns ingen sådan dröm om att leda ett lag i Polen?
– Nej, nej, nej. Jag har faktiskt haft en sådan förfrågan en gång från en högstaligaklubb, men det är jag inte intresserad av. Det är nog inget som är aktuellt heller. De har bra ledare där nere.
Den som väntar på ett besked kring framtiden kommer nog inte behöva vänta särskilt länge.
– Det tar nog inte så lång tid innan det kommer något om min framtid. Jag vill först höra vad klubben säger, men det är nog inom en snar framtid.