KAJSA FÖRSÖKER TA SITT LIV VARJE VECKA – "FÅR INTE DEN HJÄLP HON BEHÖVER"

Familjens vardag har förvandlats till en mardröm, där Kajsas rop på hjälp märks allt tydligare.

­– Du skulle se hennes armar, det finns inga fler ställen att skära sig på, säger Kajsas styvpappa. Jag är inte hennes biologiska far, men hon kallar mig pappa och jag bryr mig om henne som vore hon min egen dotter. Jag lider så med henne, över hur dåligt hon mår utan att få hjälp.

Över tre år med psykisk ohälsa 

Det har gått över tre år nu sedan Kajsa drabbades av psykisk ohälsa. Hon har varit självmordsbenägen i princip hela tiden, enligt mamman.

Skolan har hon inte varit i sedan mitten av sjuan och det går inte en vecka numera utan att hon åker in på BUP-akuten, sedan hon gjort nya självmordsförsök.

– Vi åker varje gång hon försökt ta sitt liv, bara över jul och nyår var vi inne på akuten i Västervik fem gånger, två av dem skickades hon vidare till BUP i Kalmar, berättar mamman. Varje gång hoppas vi att de ska behålla henne, men nästa dag är hon hemma igen, sedan läkaren skrivit ut henne. Då har hon sagt att hon inte är självmordsbenägen längre, hon vet precis vad hon ska säga för att bli utsläppt.

Styvpappan tar ett djupt andetag och fortsätter:

– Så jag har sagt det till läkare att hen kommer bli Kajsas död. Det är hårt, men det är så vår vardag ser ut, säger han förtvivlat.

”Kan inte garantera hennes säkerhet”

På ena sidan står socialförvaltningen i Vimmerby, på den andra barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, inom Region Kalmar. I mitten står Kajsa i behov av hjälp.

– Socialförvaltningen säger att hon är för dålig för att de ska kunna hjälpa henne. De säger att de letar efter ett HVB-hem till henne, men att alla säger nej för att de inte kan garantera hennes säkerhet. Utan hon måste bli stabil först…

– Vi anser att hon inte får den hjälp hon behöver, det känns som ingen vill ta ansvar, säger styvpappan och liknar det med ett moment 22. Jag fick tag i en skrift som heter ”Akut psykiatri för personal” där jag läste att ”Högriskfall ska utan undantag tas in på psykiatrisk klinik”. När är man ett högriskfall? Är inte Kajsa det när hon försöker ta sitt liv i snitt två gånger i veckan. Är inte det ett högriskfall?

”Står bredvid helt maktlösa”

Mamman och styvpappan får hela tiden höra att det är ett föräldraansvar, men vad mer kan de göra, frågar de sig förtvivlat.

– Vi är helt maktlösa. Jag får inte in i mitt huvud hur man kan må så dåligt – det här är ett så otroligt stort rop på hjälp. Hon försökte hänga sig fem gånger på en kväll – ändå släpptes hon hem dagen efter. Tidigare åt hon små, platta batterier – nu har hon gått upp en storlek. Och som jag sa, det finns inte en bit hud på armarna där hon inte skurit sig. Hon har till och med ätit rakblad.

Vad vill Kajsa själv om hon får önska?

– Att hon ska få hjälp. Hon säger att hon inte vill dö egentligen. Hon önskar inget hellre, säger hon, än att få komma till ett bra HVB-hem. Hon sa nyligen att ”får jag komma till ett HVB-hem lägger jag in mig direkt”. Hon har varit på massa sådana tidigare, men de har inte varit bra för henne. En gång bodde hon ihop med bara missbrukare.

Gjort en IVO-anmälan

Nu har det gått så långt, på grund av en allt mer påtaglig hjälplöshet, att styvpappan anmält både socialförvaltningen i Vimmerby och BUP i Kalmar till IVO.

– Jag pratade också med BUP i Eksjö, för att se vad de sa i en annan region. Till och med de säger sig ha gjort en orosanmälan efter vårt samtal, trots att jag bara sa lite grann, säger styvpappan. Jag försöker greppa varje liten grej jag kan komma på. För mamman mår också så ruskigt dåligt och har själv legat inne på sjukhus på grund av den stora oron för dottern. Vi sover inte någon av oss.

– Vi går hela tiden och väntar på telefonsamtalet vi inte vill ha, tillägger mamman.

Hur är situationen för tillfället?

– Efter att hon tagit en massa tabletter förra veckan kördes hon med ambulans till akuten i Västervik, som skickade henne vidare till BUP i Kalmar, där hon vårdas enligt LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård. Som så många gånger tidigare hoppas vi att hon får stanna där, säger mamman. Jag slutar aldrig hoppas, det är ju mitt barn det handlar om.

Senare återkommer mamman med en uppdatering:

– Läkaren tog bort LPT:n – återigen. Vi skulle gå en promenad Kajsa och jag, då stack hon och gjorde ett nytt självmordsförsök. Polisen hittade henne och tog med henne tillbaka till akuten först och sedan BUP, där hon är nu igen.

Fotnot: Kajsa heter egentligen någonting annat. Med hänsyn till alla inblandade är alla anonyma.