Astrid Lindgrens engagemang kretsade kring barns rättigheter, frihet och djurens rätt. Vissa säger att hon behövs mer än någonsin. Det är troligen inte sant. Förmodligen behövs opinionsbildaren Astrid Lindgren precis lika mycket hela tiden.
Astrid Lindgrens Näs utställning i år kretsar kring Astrid Lindgrens politiska engagemang. På ett effektfullt sätt har projektledaren Karin Eliasson lyckats väva ihop historiska dokument – citat, debattartiklar och nyhetsartiklar – med samtiden.
Man kanske bör säga att Astrid var före sin tid – men tittar man på kärnan i hennes strider så är värdering efter värdering långsiktigt hållbar. När man går runt i utställningen är det svårt att låta bli att leka med tanken.
Vad hade Astrid tyckt om ett Sverige som alltmer tycks famla efter sin moraliska kompass? Hur hade hon agerat mot nazisterna i Almedalen och den pågående miljökatastrofen? Hur hade hennes framtoning i debatten påverkats av att ett invandringskritiskt parti samlade 20 procent av rösterna? Segregationen i förorterna?
”Inser hur enormt stor hon var”
Lika lite som det går att få ett svar på de frågorna, nästan lika svårt är det för en person född på slutet av 80-talet att förstå Astrids genomslagskraft i den svenska debatten under sin levnadstid.
– När man dyker ned i den här tiden och världen och tittar på Astrid Lindgrens politiska engagemang och den betydelse hon hade som opinionsbildare inser man hur enormt stor hon var och hur ofta hon ombads att tycka till om saker. Vi har gått igenom otroligt mycket material och det har varit väldigt svårt att välja, berättar Karin Eliasson.
”Så aktuella i dag”
Grundbultarna i Astrids engagemang handlar om barnrättsfrågan, djur och miljö samt fred och jämlikhet.
– Det har varit fantastiskt lärorikt att arbeta med det här. Vi har försökt sålla i det och fokuserat på de områden där hon själv varit som mest engagerad. I de tre blocken har hon i hela sitt liv gjort sin röst hörd.
– De här hörnstenarna är så aktuella i dag och vi försöker få in Astrid i vår samtid. Ju mer Astrid får påverka nu och framåt desto bättre är det för oss alla, känner jag, skrattar Näs vd Mia Thelin.
”Barnen i fokus”
Det område som Astrids kamp fått störst genomslag är förmodligen barnrättsfrågan.
– Det är ett hjärta i hela det politiska engagemanget. Att se barn som människor som är värda respekt fanns med tidigt. Hennes första insändare var i DN på 30-talet och där slog hon fast att det inte är enkelt att vara barn. Från det och genom hela författarskapet och fram till att hon kliver ut på den politiska arenan på 70-talet så står barnen i fokus.
Utställningen handlar också om det mod som krävs för att göra sin röst hörd.
– Vi väcker frågor kring vad det betyder att delta i det demokratiska samhället och varför det är viktigt och varför det krävs att fler ska göra det. Vi tittar på alla de arenor som finns i dag och hur förutsättningarna för det demokratiska samtalet har förändrats.
”Känslan av plikt blev starkare”
I Astrid Lindgrens samtid regerade kvällstidningarna och främst Expressen blev hennes naturliga arena. På 70-talet blev Astrid en mycket aktiv samhällsdebattör.
– Jag tror inte Astrid blev modigare, men jag tror att känslan av plikt blev starkare ju mer känd hon blev. Det fanns en kraft i kändisskapet som förpliktigade henne att säga ifrån när något var fel. Jag tänker att hon var modig i hela sitt liv och hade någon slags kraft att agera utifrån sin magkänsla.
Vad har förvånat er mest under arbetet?
– Man blir hela tiden förvånad över hur jäkla stor hon var, hon hade ett otroligt inflytande. Hon fick nog välja sina ämnen för hon hade en plattform som gav henne mycket makt. Det som var speciellt med Astrid var att hon var så folkkär genom hennes böcker som alla hade marinerats med i barndomen. Det gav henne ett unikt förtroendekapital och tittar man på människor före och efter henne är det inte många som har den ställningen.
Tvivlar inte
En del av utställningen visades på Järvaveckan i Stockholm och intresset för den är stort. Det är den mycket väl värd. Precis som så många gånger förr lyckas Astrid Lindgrens Näs hitta nya vinklar på det till synes outtömliga fenomenet Astrid Lindgren.
Så, vad hade Astrid då tyckt om 2018 års Sverige? Min gissning är att hon hade haft en politisk depression över klimatkrisen, lättad över framstegen för barnens rättigheter och otroligt aktiv i kampen mot extremism.
Den som vill spekulera själv gör bäst i att gå på utställningen som är öppen ända till den 4 november. Att Astrid fortfarande hade varit lika engagerad tvivlar inte Karin Eliasson på:
– Jag har svårt att se att hon skulle lägga ned sitt engagemang. Hon drevs av att säga vad hon tyckte och hade nog fortfarande varit lika upprörd. Inom de frågor som hon har varit engagerad i finns det fortfarande mycket att göra. Vi låter henne svara genom den här utställningen, säger hon.