Rätten att ha råd med tandvård borde inte skilja sig från rätten till hälso- och sjukvård. Det skriver landstingsrådet Linda Fleetwood (V) i en debattartikel.
Tänderna är en del av kroppen, det är självklart för de flesta. Då borde inte rätten att ha råd med tandvård skilja sig från rätten till hälso- och sjukvård. Men det gör den idag och tänderna ingår, märkligt nog, inte i samma högkostnadsskydd som övriga kroppen. Det är en klassfråga och många med tunn plånbok låter bli att gå till tandläkaren eftersom det är för dyrt.
Vänsterpartiet vill att alla, oavsett inkomst, ska ha råd att ha bra tänder. Därför har vi drivit igenom en rad reformer, som en dubblering av det allmänna tandvårdsbidraget för alla åldersgrupper. Det börjar gälla nu i april. Och tack vare Vänsterpartiet har också åldersgränsen för fri tandvård höjts succesivt till 22 år i år. Nästa år höjs gränsen till 23 år, för att fler ska ha råd att gå till tandläkaren. Men vårt mål är att likställa tandvården med all annan hälso- och sjukvård – att tänderna ska ses som en del av kroppen. Det finns egentligen inga verkliga skäl som talar mot detta. Obehandlade sjukdomar i mun och tänder innebär samma lidande och risker för den enskilde som i övriga delar av kroppen. Det finns dessutom ett samband mellan dåliga tänder och andra sjukdomar.
Hittills har vi inte nått ända fram, men vi fortsätter att driva på i frågan. Nyligen antogs vänsterpartiets valplattform. Där finns kravet med. För oss handlar det om jämlikhet. Precis som att man kan gå till sjukvården oavsett om man är rik eller fattig så ska man kunna gå till tandläkaren. Det ska inte synas i munnen om man har hög eller låg inkomst i Sverige.
Linda Fleetwood (V), landstingsråd