Oaktsam hantering av patientuppgifter i offentliga, eller privata miljöer är allvarliga avvikelser. När det sker blottas fyra organisatoriska områden inom sjukvården, vilka behöver stärkas:
1. Rättslöshet när ord står mot ord
Eftersom brister i sekretess, sällan sker inför vittnen faller bevisbördan helt på den drabbade. När systemet kräver teknisk dokumentation av en privatperson, blir rättssäkerheten en illusion. Patienter ska inte behöva dokumentera sina samtal för att en anmälan ska tas på allvar.
2. Ett sviktande yrkessamvete på fritiden
Tystnadsplikten är inte bunden till sjukhusets lokaler. När gränsen mellan tjänst och fritid suddas ut, riskerar patientuppgifter att bli samtalsämnen vid middagsbordet. Att skydda en patients identitet kräver en strikt yrkesetik, som inte lämnas kvar på arbetsplatsen.
3. Brister i den inre sekretessen
Lagstiftningen är tydlig. Patientuppgifter får endast diskuteras med kollegor som deltar i den aktuella patientens vård. När känsliga uppgifter blir till korridorsnack, bland obehörig personalen brister den interna etiken och kontrollen. Utmaningen börjar ofta i vårdens egna lokaler.
4. Skev maktbalans - och organisatoriska olikheter
När högsta ledningen slår fast att ett samtal mellan båda parter oftast är den bästa vägen framåt, väcks förväntan om öppenhet. Det blir därför djupt motsägelsefull, när mottagningen istället väljer att hålla separata möten med berörda parter. Om ambitionen är att lösa problemet, kan ett gemensamt samtal inte ersättas av interna kompromisser bakom stängda dörrar.
*
Den övervägande majoriteten av vårdpersonal agerar i enlighet med lagen. Men för att skydda systemets legitimitet och personalens rykte är det här en prioriterad fråga.
Sverige behöver inte fler paragrafer, utan principer i praktiken. Det handlar om att aktivera det personliga ansvaret och se det som dataskärmar missar.
Inför valet vilar ansvaret på regionens politiker. Det krävs chefers mod att på ett oberoende sätt utreda och granska. Med patientsäkerheten i fokus.
Regionen skulle även kunna titta på internationella exempel. Och överväga kontroller med testpatienter i den löpande verksamhet. Det handlar om att höja beredskapen och hitta strukturerade säkerhetshål. I observationsstudier visar det sig att cirka 40% av besöken röjde känsliga uppgifter om patienter.
Slutligen skulle jag vilja säga att sekretessen inte upprätthålls för systemets skull. Den finns för att vi ska våga söka vård.
Anna Heinebäck
Inlägget bygger på dokumenterade uppgifter i ett granskat ärende
Referens: Confidentiality breaches in clinical practice: what happens in hospitals?