Vi lever i en tid där allt ska mätas: antal besök, minuter, kostnader och bemanning. I media möts jag av rubriker som: ”Effektiviteten i Sveriges kommuner: Så kan vi spara miljarder utan att tumma på kvaliteten.” Våra gemensamma pengar ska självklart användas klokt. Men vad betyder effektivitet när det är människor och välfärd vi pratar om?
Inom industrin kan man tillverka samma antal ”bitar” på kortare tid utan att försämra produkten. När vi kommer till människan blir det besvärligare.
En treåring som är ledsen när mamma eller pappa går behöver en famn. Eleven som inte förstår behöver någon som förklarar en gång till. Patienten som fått ett svårt besked kanske behöver några minuter till. Den gamla människan som får hjälp att duscha kanske också vill prata en stund.
Mänskligt, men inte särskilt effektivt.
*
Samtidigt stiger kostnaderna. Priserna ökar och statsbidragen minskar. Då blir lösningen ofta fler barn per förskollärare, fler elever per lärare och fler patienter per sjuksköterska.
Och någonstans här tror jag vi lurar oss själva.
Vi sparar pengar i dag, men vad kostar det i morgon? När personalen inte orkar längre kommer kostnaden i sjukskrivningar. När eleven inte får det stöd den behöver kommer kostnaden senare i form av en ung människa som inte klarar skolan. När den äldre inte får den omsorg som behövs kan det som sparades in i hemtjänsten i stället hamna någon annanstans i vården.
Vi har inte tagit bort kostnaden. Vi har bara flyttat den.
Därför behövs en annan finansiering av välfärden.
*
LO har länge drivit på för att statsbidragen till kommuner och regioner ska indexeras efter inflationen. Socialdemokraterna har nu antagit en ”bottenplatta för välfärden”, så att statsbidragen följer med när priserna stiger. Det ger kommuner och regioner bättre förutsättningar att planera långsiktigt och behålla personal.
Indexering löser inte allt, men den ger en bättre utgångspunkt.
En utgångspunkt för de viktigaste frågorna:
Vad behöver barnet, eleven, patienten och den äldre? Vad behövs för att varenda unge ska klara skolan? Hur många behöver jobba i förskolan, skolan, vården och äldreomsorgen för att nå dit?
Det är där vi borde börja räkna.
Pengar till välfärden ska självklart användas klokt. Men målet kan inte vara att göra verksamheten så billig som möjligt. Målet borde vara att ge människor den välfärd vi faktiskt säger att vi vill ha.
Camilla Stridh
IF Metallare, riksdagskandidat för Socialdemokraterna i Kalmar län