Jonathan Sahlström.
Foto: Pressbild
I slutet kommer en mening som jag tycker säger något väldigt viktigt om vilket samhälle vi vill leva i.
Jag citerar:
”Så länge det finns ungar så finns det hopp.”
Jag tror verkligen på det.
Men om vi menar allvar med att barn och unga är vårt hopp så måste vi också vara beredda att investera i dem. Inte bara med fina ord och högtidstal, utan med tid, vuxennärvaro, tydliga gränser och tidiga insatser.
*
Vi vet att många problem som senare blir stora börjar som små. Ett barn som börjar halka efter i skolan. En ungdom som saknar en meningsfull fritid. En familj som behöver stöd men inte får det i tid. En skadegörelse som först betraktas som ”bara lite bus”, men som upprepas och till slut blir en del av en otrygg miljö.
Därför måste det förebyggande arbetet prioriteras högre.
Vi måste fånga upp barn och unga innan problemen blivit så stora att samhällets enda svar är polis, socialtjänst eller straff.
Skola, föräldrar, föreningsliv, socialtjänst och polis behöver arbeta närmare varandra. Barn ska mötas av vuxna som ser dem, bryr sig om dem och vågar sätta gränser.
*
Men trygghet handlar också om att våga använda de verktyg som faktiskt redan finns. När de tidiga insatserna inte varit där eller hjälpt.
På platser där skadegörelsen är återkommande tycker jag att kommunen bör pröva möjligheten till fler trygghetskameror. Jag tar skolgårdar som ett exempel. Om en skolgård gång på gång utsätts för skadegörelse på kvällar och nätter är det rimligt att fråga om en riktad och tidsbegränsad kamerabevakning kan vara en del av lösningen.
Det ska självklart ske med respekt för människors integritet och inom de regler som gäller. Men integritet får inte heller innebära att vi står handfallna när våra gemensamma miljöer förstörs. Kameror ska inte ersätta vuxna, fritidsverksamhet eller förebyggande arbete. De ska vara ett verktyg bland flera där behovet är tydligt och där andra åtgärder inte räcker.
För mig är detta egentligen samma fråga.
*
Vill vi ha ett samhälle där barn och unga känner framtidstro måste vi både förebygga att de hamnar snett och skapa trygga miljöer där de kan växa upp.
Vi ska inte acceptera att våra gemensamma miljöer förstörs. Vi ska inte acceptera att barn rekryteras in i kriminalitet. Vi ska inte acceptera att unga människor lämnas ensamma med problem som vuxenvärlden borde ha fångat upp tidigare. Vi ska heller aldrig ge upp om dem.
För bakom varje stökig individ finns en människa. Bakom varje skolresultat finns ett barn. Bakom varje barn finns en framtid som ännu inte är skriven.
Det är där politiken måste kliva in.
För barnen. För familjerna. För skolan. För det förebyggande arbetet. För tryggheten och med tron på att det går att vända den negativa utvecklingen.
För så länge det finns ungar, så finns det hopp.
Då är vår uppgift som vuxna och som samhälle att se till att det hoppet får växa.
Kristdemokraterna Hultsfred
Jonathan Sahlström