Gymnasieleven Mazen i gästkrönika om att uppleva kriget

I den här åldern så tänkte jag ”Nu är det dags, ska vi dö snart”. Det var vanligt att man hör bomblarm varje minut och på alla platser. För mig så fanns det ingen plats som var säker, hela tiden så fanns det risk att jag dör, om det är inte idag så är det imorgon.

Jag kunde inte tänka mig att jag skulle kunna överleva eftersom de bombade min skola så jag kunde inte gå till skolan längre. Jag hade tur att jag kunde överleva när de bombade vårt hus eftersom vi var ute hos våra kusiner.  Vår familj bestämde sig att lämna bomberna och landet och fly till en säkrare plats. Den här dagen, det var dags att åka, vi gick till våra släktningar till min morfar, till min moster som har behandlat mig som sitt barn för att tar farväl. Mina ögon tåras och jag kunde inte hålla mig själv, jag visste att jag inte kommer att se de igen.

Nu är jag 17 år gammal och är svensk medborgare. Varje gång jag läser nyheter om Ukrainas krig så kommer jag ihåg hur mitt liv såg ut under kriget. Att människor som är oskyldiga och barn dör på grund av några politiska problem.

Jag vet hur det känns, att man inte vet om man skulle kunna överleva eller inte.  Sverige är ett demokratiskt samhälle och alla där har yttrandefrihet. När jag läser nyheter och ser en viktig politiker som sitter i riksdagen, som många följer, tror och lyssnar på honom, som kan påverka samhället. När han säger att ”syriska invandrare är inte riktiga krigssinvandrare, i stället så är de ekonomiska invandrare” så blev jag mycket arg. Jag tycker inte att en person som riskera sitt liv och reser på en väg där sannolikheten att man dör är femtio procent eller mer, skulle gör det bara för sin ekonomiska situation.

Att man dör bara för att man vill ha sina rättigheter, frihet, demokrati, för att försvara sitt land och sin familj borde alla respektera och hjälpa hen. Jag anser att barn och andra människor inte borde uppleva sådana situationer. Jag tycker att vi borde rösta bort de politiker som säger sådana saker eftersom jag tycker att själva känsla för ett barn att få höra att han inte är välkommen i landet där han bor är fruktansvärt dåligt.

Vi som flydde till Sverige hade en stark vilja till frihet och längtan till att befria nationen från den diktatoriska ledaren som ville skada oss.

Mazen Aldouri, elev på Hultsfreds gymnasium