När ska vi få vård på landsbygden – och av vem?

Utan personal – ingen vård. Ingen palliativ enhet, ingen röntgen, ingen akutmottagning – absolut ingenting. Hur länge har vi nu pratat om kompetensbristen inom vården och de skenande kostnaderna för bemanningsföretagen? Tio, femton?

I Virserum har en kvinna ont. Det blir värre. Läkaren kallar efter ambulans. Det finns ingen. Smärtan ökar. Läkaren kallar på ambulans igen. Det finns ingen. Smärtan ökar. Fortfarande ingen ambulans. Mot sin vilja godkänner läkaren en så kallad lättambulans som framförs av vårdpersonalen själv.

Kvinnan förs till Oskarshamn, sedan fort vidare till Västervik. Där får hon hjärtinfarkt och avlider. Hon avslutar sitt liv med att ha så ont att hon tappar medvetandet. Hon får inte hjälp. Det finns ingen ambulans. Det finns ingen personal.

 En stor vårdskandal

IVO-svenska är ett språk från en annan värld. Så knastertorrt att det ibland är svårt att förstå att det verkligen är en människa av kött och blod som orden berättar om. Men det är ju det, det är ju verkligen en människa som har så ont att den tappar medvetandet. Som väntar och väntar på en ambulans som inte finns. Som väntar på en hjälp som inte finns. Som kanske under ett helt liv gjort sin del i samhällskontraktet – och som nu blir så brutalt sviken. 

Sannolikt hade inte kvinnans liv gått att rädda – men det var ändå en stor vårdskandal som skedde i Virserum den där dagen i januari 2021. 

Man undrar:

Vad hade hänt om en trafikolycka inträffat i Virserum den kvällen? Är det ofta beredskapen är så usel att patienter inte kan få hjälp? Om jag krockar på vägen hem från förskolan – kommer det någon ambulans då? Finns det någon nära vård då?

 En dödlig cocktail

Regionerna har alltid råd med extremt dyr hyrpersonal eftersom vården stannar utan personal – och regionerna har sällan råd att stärka den egna personalen eftersom pengarna går till hyrbolagen.

Vi pratar mycket om vinster i välfärden – sällan om det helt extrema slöseriet och fullständigt idiotiska i att betala tre-fyra gånger så mycket för att människor som utbildats av skattemedel väljer bemanningsföretag före regionerna.

Det svåraste som finns är att bryta ett förlopp där alla parter agerar rationellt. Jag förstår personalen som hellre tjänar tre-fyra gånger så mycket för samma jobb. Jag förstår bemanningsföretagen som på så många håll är helt nödvändiga för att ens ha en chans att utföra sjukvård. Jag förstår regionerna som sitter med hundratals rekryteringsannonser utan svar.

Även om det inte är något fel på ingredienserna blir denna cocktail bokstavligen dödlig. Här och nu. I vår region och i andra regioner.

Vem har lösningen?

Vem har modet och kraften att bryta spiralen? Den blir djupare och värre för varje år. Det kan ju omöjligen vara såhär det ser ut i andra länder. Att man först lägger miljoner skattemedel på att utbilda människor och sedan ger vissa av dem dåliga löner och andra fyra gånger så mycket för samma jobb. Det måste väl bara vara i Sverige det blivit så fullständigt galet? 

Vem tar ansvar? Vem har lösningen?  Vem tycker att nära vård är viktigt oftare än var fjärde år? Vem ska utföra den vård ni pratade om innan valet – är det den som inte finns eller den som är svindyr?

Hur mycket vård kommer försvinna från landsbygden under tiden – och hur många kommer dö i väntan på en ambulans som inte finns?

I september 2026 kanske någon har ett förslag på lösning.