Jakob Karlsson kritiserar Lars Rosanders lögn om förslaget för Järnforsens skola. Bilden är ett montage.
Politik brukar slarvigt kallas för förtroendebransch. Det är väl som med alla goda relationer: de bygger på tillit. De bygger på att man håller sig till sanningen – och särskilt när det är riktigt viktiga saker.
Här har vi alltså en skola med tretton elever på sex klasser. Alla förstår innerst inne att det inte går att bedriva en vettig undervisning med så få elever. Alla förstår att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart. Alla förstår att det över tid inte är hållbart.
Problemet i Hultsfred är att alla politiker lovat att alla skolor ska vara kvar. Till i stort sett vilket pris som helst. Oavsett om eleverna lär sig något eller vad lärarna tycker så ska skolan vara kvar.
Hultsfreds kommun ska inte vara en kommun som lägger ned skolor på landsbygden.
*
Självklart har det inom kommunhuset under lång tid nu diskuterats om skolan i Järnforsen kan vara kvar. Gränsen på antalet elever är nådd sedan länge och med råge. Alternativen är få:
- Sätta upp en plan för att öka antalet elever och ge skolan ett par år till.
- Rycka plåstret, riva skolan och härda ut svekdebatten.
Alla förstår givetvis att detta diskuteras och alla förstår också att Lars Rosander – en av de populäraste centerpartisterna i hela landet efter valet 2022 – är fullt medveten och insatt i den här, för hela kommunen, stora frågan.
*
Ändå väljer Lars Rosander att ljuga när han får frågor om förslaget. Han har inte sett det. Det är ingenting för honom eller ens för kommunstyrelsen.
Politik är en förtroendebransch och en bild säger mer än tusen ord. Han sitter där, Lars Rosander, en meter ifrån förslaget. Han kunde ha sagt ”inga kommentarer”, men han valde att ljuga. Han ljög.
”Jag har inte sett förslaget”, sa Lars Rosander och så satt han en meter ifrån det.
En politiker kommer aldrig erkänna att den ljuger eftersom en ljugande politiker är körd. Självklart försöker Rosander nu dribbla bort korten – han ljuger heller om att han ljög än erkänner lögnen. Det är en svår kamp när det finns bildbevis. Alla som läst och sett vet: han ljög. Brukar han göra det? Kommer han göra det igen?
Och kan ett kommunalråd som ljuger sitta kvar?
Den frågan är upp till partivännerna och alliansvännerna. Väljarna får vänta med att säga sitt. Det går säkert att be om ursäkt, vända blad och hoppas på väljarnas förlåtelse.
*
Att förlåta är enkelt, att känna tillit mycket mycket svårare. Det stora problemet framöver är givetvis inte lögnen i sig. Problemet är att det inte går att fästa någon som helst vikt vid svaret på den fråga som nu svävar över kommunhuset och som tar sig in i alla de tusentals personer som i september gav Lars Rosander sitt förtroende.
Går det lita på någonting Lars Rosander säger när han blåljuger om en så viktig sak som detta?
Lars Rosander kommer säga ja. Centerpartiet kommer säga ja. Säkert att även alliansvännerna säger ja.
Men det är ett svar som inte väger någonting. En lögnare går att förlåta, men aldrig lita på.