De blommar fort, syrenerna. Ena stunden här, andra stunden borta. Som lyckan. Ja, det slår mig att det är som lyckan. Ena stunden här, andra stunden borta. Den gör som den vill, precis som årstiden. Den går inte att hålla kvar. Så, vad ska man göra då? När den efterlängtade lyckokänslan, som vi hela tiden strävar efter och försöker stänga in i burkar och askar, faktiskt kommer?
*
Svaret är såklart: Hoppsa!
Alltså, ni vet hoppsasteg. Såna som man gjorde under uppvärmningen på gympan. Man liksom skuttar fram. Det gjorde jag häromdagen. På väg för att hämta en av ungarna hos hennes bästis, och plötsligt känner jag: Jag är ju lycklig.
Inte nån slags check box-lycklig, inte att jag är “framme” vid nån slags mål, inte att jag har fångat den. Det finns klimathot och oro och deadlines och vattenskador och saknad och längtan och skoskav och livsskav och hjälp vad läskigt.
Men den är här nu, den kittlar i bröstet och luften smakar som en jordgubbspaj, för att citera Ted Gärdestad. Lyckan liksom sipprar ut i varenda fingertopp och utan att tänka mig för hoppsar jag hela vägen till dörren. Jag känner mig som fem igen, och tänker att det här sättet att transportera sig måste ju slå alla andra sätt. Jag sörplar i mig av lyckan precis som jag gör med doften av syrener.
För jag vet att lyckan, precis som årstiden, inte är här för att stanna. Och jag vet att jag inte kan fånga den med mina tankar. Att jag inte kan grubbla den fast. Den är en ofångbar fjäril och en vildhäst i det fria.
*
Och likadant är det förresten med olyckan, men tvärtom. Jag vet att olyckan inte går att grubbla bort, den blir snarare större av det. Så jag måste vara i den också. Acceptera den. Klappa den som en nyfödd kattunge.
Ja, ibland kan jag lindra olyckan. Om jag fått ett getingstick kan jag badda med salubrin. Om jag vantrivs på jobbet kan jag sluta. Men, allt som oftast ska jag bara vara i den. Känna den där fjärilens vingslag. Den lilla kattungens blinda rörelser. Vila i mörkret som kan komma, hoppsa i ljuset som är här.
Här, nu, mellan hägg och syren.
Här, i lyckan.
Hoppsa i den. Dansa i den.