Betyg hjälper till med att sortera folk, och det är skönt. Jag tycker vi borde ha fler betyg.
Hemma hos oss har vi infört betyg. En del familjer håller ju på med tävlingar, typ “flugtävlingen sommaren 2023” där den som slagit flest flugor i slutet av sommaren vinner typ en glasstårta, men det tycker jag är trams. Inför BETYG, säger jag. Den som fångat flest får A, näst flest får B osv. Och den som kommer sist får underkänt.
Vi brukar ofta betygsätta våra barn. Det går att tillämpa på allt möjligt. Vem som är snäll, vem som är bra på att prata om känslor, vem som är bra på att somna i tid på kvällen. (Ibland råkar det vara så att hur bra man somnar har med andra saker att göra - typ hur vi föräldrar har hanterat läggningen, hur mycket energi vi har, om det hänt en konflikt med någon kompis som det prompt ska pratas om, eller om någon är täppt i näsan osv, men det kan inte hjälpas - betyg sätter vi ändå.) Det är verkligen A och O med betyg.
*
Det är viktigt att sätta betyg när något går dåligt, för att motivera barnen till att göra det bättre. Det här med skosnörena har båda våra barn haft svårt för. Att lära sig knyta rosetter. Då har vi gett dem test och varit tydliga med att de inte uppnått målen för vad som är lämpligt i deras åldersgrupp. Och upplyst om att kusinerna klarade det mycket tidigare, och därmed ligger på något av de högre betygen. Att kusinerna är lite bättre.
Jag kan tycka att det är löjligt att betygen verkar försvinna med tiden, vid vuxenstudier. Jag går till exempel en kurs nu och där har man antingen klarar uppgiften, och får godkänt, eller INTE klarat uppgiften, och INTE får godkänt. Utöver det får man personlig feed-back på uppgiften. Det tycker jag är löjligt. Var TYDLIG! Är jag bra, eller är jag dålig?
Samtidigt är jag glad att betyg i de lägre åldrarna har en stark position. Jag menar, det är ju en väldigt känslig ålder, där i början av tonåren, när många är osäkra på vilka de är. De har ännu inte hittat sitt värde som människa. Därför är det extra viktigt att då ge ungdomarna en tydlig uppdelning, då när de behöver ta reda på vilka de är. “Du är bra och du är dålig, du är stark och du är svag, du är smart och du är dum.” Det är också bra att passa på att fokusera på betyg i en ålder när mycket handlar om just jämförelse, så att de verkligen tar till sig budskapet.
*
Jag gick på folkhögskola en gång i livet. En teaterkurs. Oj, oj, oj, vilket trams. Redan första veckan tänkte jag: Var är proven?! Men framförallt; var är betygen? För hur i hela världen ska man veta vad man har lärt sig utan det?
Ja, hur vet man vad man har lärt sig annars? Utan etiketter och bokstäver på tjocka papper? Hur skulle det se ut om vi inte hade betyg? Vilken usel värld det skulle bli.