Jag har deltagit i Earth Hour några gånger. Det är mysigt, fint. På folkhögskolan spelade vi gitarr, i mitt gamla kollektiv hittade vi på olika varianter av busringningar i mörkret. Har inte reflekterat särskilt mycket över Earth Hour. Mest tänkt att det är en god men lite menlös idé - det ju bara är en timme, jag menar hur mycket ström kan vi spara?
*
Har knappt ens reflekterat över hur det belyser det faktum att det finns ett annat sätt. Ett annat sätt att bete sig, ett annat sätt att leva. Att det finns alternativ. Men nu, i dessa tider med den rådande situationen, med svarta grafer i tidningarna och folktomma torg, då fattar jag plötsligt grejen. Att påminna oss själva, ruska om oss själva och komma ihåg att det finns alternativ. Corona-pandemin är ju som en enda lång Earth Hour. En mörk timme. Mörk på många sätt.
Men fortfarande ett bevis på att det finns alternativ. Det här corona-livet fungerar inte på sikt, men många nya stigar trampas nu. Varje begränsning är en ny möjlighet och så vidare och så vidare. Man kan ha distansmöten. Man kan jobba hemifrån. Man kan semestra i närområdet. Man kanske till och med kan konsumera och jobba mindre. Det verkar krävas en pandemi för att rucka våra sätt att leva.
*
Jag har en vän som är trollkarl. Bara där känns det uppfriskande. Han har ett liv som ingen annan jag känner. Han livnär sig på att trolla och bygga lego. Bor överallt och ingenstans. Han är som en vandrande Earth Hour, en ständig påminnelse om att det finns något annat.
Bara att tänka på honom gör att jag öppnar upp, kommer ihåg att det finns inga regler. Och om de finns är det någon som uppfunnit dem. Någon annan än jag. Jag kan, och får, göra mina egna. Jag försöker hitta små knep för att ändra om mina egna rutiner på något vis. Bara någon del som bryter en norm, för att ständigt påminnas. Att jag får, att jag vill.
Corona-pandemin är skrämmande, mörk, oklar. Svår att ta in. Men den ruckar oss i det innersta. Oss som kollektiv. Det är som om själva jorden vill påminna om att ingenting är givet, att det inte finns någon regelbok. Som om den vill få oss att släcka lampan och börja om.