Annons:

GLENNFALK: Är mathandelns makt större än konsumentmakten?

Oregano, köp Oregano!
Hörde jag på väg ut ur huset för att strax angöra livsmedelsbutiken. Dags att handla lite mat till helgen och den här gången hade jag tänkt göra något jag förr aldrig brukade göra: kolla på kilopriset på prisetiketten.

Annons:

Det står där, ibland smått, ibland lite större. Röda siffror kan man inte spana efter längre då butiken har börjat sätta alla priser i röd färg. Så därmed är den utmärkta rea-signalen förstörd.

Jag kollade gurkan och förvånades över att det fina märket, Gammelgårdens (det såg fint ut i alla fall…) var billigare än ICA:s egna gurka. Egna varor (EMV) som ICA säger ska vara billigare.

Det påminde mig om besök i en korvfabrik en gång på den tiden jag gjorde kundtidningar. Fabriken tillverkade ett fint varumärke, välkänt och stort. Jag frågade vad de gjorde på den linjen lite längre bort i fabriken.

”Det är Willys egna korvar”, sa min guide och tillade att det var lite annorlunda kryddning men annars samma innehåll som i det fina märkets korvar.

Kedjorna tvingade alltså varumärkesägarna att producera korvar i kedjans namn, och sedan skulle de sälja det under sitt eget varumärke, och på så sätt konkurrera med varumärket självt.  Det enda som stod var: Producerat i Sverige. Ibland kunde det också vara ett tillägg;: med köttråvara från Polen. Ja, det gäller att kunna läsa numera när man ska handla.

Mathandelns makt är stor, frågan är om den börjar bli större än konsumentmakten?

*** 

Just idag ville också finansministern tala med kedjornas chefer. Axfood (Willys), ICA och Coop var där. De står för över 80 procent av marknaden och bedyrade att konkurrensen fungerar. Politikerna ville kolla alla led; vad tjänar grossisterna, vad tjänar tillverkarna, vad tjänar odlarna – hur kommer det sig att tomater, korv och spannmålsprodukter blivit så dyra just i Sverige? Man talar om 20 procent generell höjning av matpriserna. Självaste konkurrensverket kunde inte förklara varför.

Ja, att handlarna tar sin beskärda del har vi konsumenter förstått. Grossisterna (de ägs väl också av kedjorna?) tar nog sitt också. Men vad tar tillverkarna? De får ju dessutom konkurrens av sina kunders egna produkter. Som i många fall står precis bredvid det kända varumärket, och i en del fall inte ens är billigare. Billigare tillverkning således, men lika dyrt pris. Eller?

*** 

Den dyra maten i Sverige har blivit en huvudfråga. Vänstern vill gärna ha ett takpris. Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg går så långt att han vill reglera marknaden så att ingen aktör fick ha mer än 10 procent. Nja, vi lever ju inte i någon kommuniststat. Men frågan är om konsumentmakten klarar att sänka priserna? 

Om man går mellan ICA, Willys och Coop och handlar ser priserna ungefär likadana ut. Gick kedjedirektörerna och tog en gemensam fika efter mötet med finansministern…? Brukar de göra det? Och diskutera priser? Inte utan att man undrar då det tycks som om bara Sveriges tre stora kedjor behöver ta höjd för dyra tomater, men inte finländarna, tyskarna eller några andra länder. Och ändå handlar alla av odlarna i Spanien…

Det tycks som pandemin, Rysslands attack mot Ukraina och det taskiga klimatet bara drabbat de tre livsmedelskedjorna i Sverige, eftersom det är här matpriserna stigit mest i EU.

*** 

Oregano! Javisst, oreganon. Jag kollade som sagt kilopriser och det kan jag rekommendera er alla. Oreganon tog priset. Observera, jämför endast kilopriset, inte priset per förpackning.

Oregano, Santa Maria, 5 gramsförpackning: 5.390 kronor kilot. Santa Maria 4 grams förpackning 4.125 kronor,  Santa Maria 9 g förpackning: 4.611 kronor kilot. ICA I love eco, 10 gramsförpackning 2.795 kronor kilot. Santa Maria, 30 grams förpackning 1.898 kronor kilot. Skulle vara spännande att ta med en egen påse och handla i lösvikt; vad skulle kilopriset bli då?

Så i detta fall hade mängden en stor betydelse för kilopriset. 

Och i sommar är det jag som sätter Oregano. Kan ju spara hur mycket pengar som helst på denna utsökta krydda! 

Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt