Krönikören Micael Glennfalk.
Det kändes som han var chockad över det. Själv är jag mest förvånad över att det inte redan står våningssängar där…
Varför skulle man acceptera ett eget boende i ett fängelse när man inte gör det i samhället i övrigt. Mängder av folk bor idag tätt, två i samma rum är inget ”överbefolkat” rum och inte minst bland invandrarfamiljer är det vanligt med färre rum än man har familjemedlemmar.
Vad är det som gör vår statsminister indignerad över att man får köpa våningssängar till fängelserna? Det är väl ett utmärkt sätt att öka kapaciteten och på så sätt kunna fängsla dömda direkt efter en dom, istället för att de ska vara i frihet månader efter domen och stå i någon form av kö?
För egen del har jag svårt att känna medlidande med någon dömd som får dela cell med en annan dömd. Varför ska det finnas medlidande i en sådan situation? Varför medlidande över huvud taget, offret bör väl ha allt medlidande som finns tillgängligt?
Frågan på djupet är givetvis hur mycket ska samhället ställa upp för människor som genom mord, våldtäkter, rån, misshandel, pedofili och annat brutit mot allas vårt samhällskontrakt, allas vår lag, och ofta så till den grad att man skadat sina offer för resten av livet? Ska vi ställa upp med resårsäng och eget rum?
Vi ställer ju redan upp med straffrabatt, halverad strafftid, gratis lånefria studier, tillgång till läkare, terapeuter, psykologer, mat från storkök, TV – är det någon som upprörs över att de får dela rum med någon annan dömd och sova i våningssäng..?
Jag kan garantera statsministern att en majoritet av befolkningen skulle tycka att en investering i våningssängar, och öka möjligheten till förtätning i fängelserna, är väl värt pengarna. Och också att vi slipper redan dömda promenerande på gatorna.
***
En annan fundering fick jag efter att Dagens Eko den 10 november berättat om att Nalin Pekgul (s-kvinnornas ordförande tidigare och en stark förkämpe för invandrarna i förorterna) nu beslutat flytta från Tensta eftersom hon tycker det blivit för osäkert på gatorna. Hon säger till P1 Studio Ett att familjen vill flytta på grund av det ökade våldet och den religiösa fundamentalismen som finns i Tensta.
Jag undrar givetvis hur många av invandrarfamiljerna som kan kosta på sig den lyxen, att flytta? Men Nalin Pekgul har givetvis resurser att flytta från våldet.
Hon berättar att henne 8-årige son såg blod överallt då en man skottskadades i närhetens av familjens bostad. Våldet skedde i samband med Tensta Marknad. Hon sa till radion: ”Jag förstod att det är många som går runt med skottsäker väst här. Vad är det som hänt, tänkte jag. Är detta Tensta? Jag måste missat vad som hänt de senaste åren.”
Fundering på det? Givetvis är det den att det som missats av s-toppen har upptäckts i flera år av allmänhet, av media, av andra politiker.
Hon blir också beklämd, själv kurdisk muslim, över att hennes barn kommer hem från skolan och undrar varför hon inte bär slöja när andra barns mammor gör det. Varför de inte går i moskén på söndagar? Kanske för att Nalin Pekgul är en modern mamma, troende men med tolerans för andra och utan en fundamentalistisk agenda.
Uppvaknandet nu 2020 är brutalt, inte bara för Nalin Pekgul, utan för för hela socialdemokratiska eliten. De har under många år, precis som moderaterna, sett hur deras medlemmar en efter en gått över till SD utan att förstå varför.
Moderaterna har vaknat, brutalt, liksom KD, och tävlar nu med SD om vilka som har de mest radikala kraven på migrationen. Pendeln svänger. Istället för att den kunde rört sig kring de verkliga problemen; Begränsning av invandring, ökade resurser i integrationen med starka språkkrav, krav på hur många som får bo i en bostad, stora utbildningsresurser, satsning på arbetskraftsinvandring, utvisning och strängare straff för brott, ökade resurser till polisen etc. – så är man nu inne i en duell som mer handlar om antingen fler åklagare eller fler poliser. Istället för både och.
Det behövs en politisk samling. Men då måste alla ha insikt.
***
Det är intressant med uppvaknanden. Och med insikter det för med sig.
Nalin Pekgul gör givetvis det varje sund människa skulle gjort, flyttat från kriminella förorter där ungdomsgäng bär skjutvapen och deklarerar utegångsförbud för de boende. Hon är sig själv närmast. Hon värnar tryggheten för sin familj, då samhället inte klarar av det.
Statsministern däremot tycker att det är anmärkningsvärt att man ska ha våningssängar i fängelserna. Frågan är om han fortfarande sover…
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.