Simon Henriksson ger er sina fem punkter efter Vimmerbys tredje förlust i Hockeyallsvenskan.
Foto: Ossian Mathiasson
Var det årets mål vi fick se?
Isac Andersson öppnade målskyttet i den viktiga matchen hemma mot Almtuna. Enligt kollega Ossian Mathiasson är det årets mål solklart som har gjorts i VBO Arena. Jag såg det inte ske i realtid och hade svårt att se pucken på reprisen, men en volley i hockey är naturligtvis alltid något extra.Vi får tro på Mathiassons ord och att det var ett galet delikat tekniskt nummer.
Frågetecken och utropstecken för importerna
Nu är vi tre matcher in på säsongen och jag måste sätta ett stort frågetecken för två av importerna. Alex Murray hade sämst plusminus av samtliga i serien efter två omgångar. Nu gick han plus ett och förbättrade det en del. Jag vet att många inte sätter så stor tilltro till plusminus längre i dagens moderna hockey med allt möjligt statistikmaterial som finns tillhanda, men oavsett det så har backen inte imponerat särskilt mycket. Inte heller tilltänkta spetsförvärvet offensivt, Colson Gengenbach. Det går rätt sakta och det slarvas en del. Han spelar i förstafemman och får oändligt med tid i powerplay. Transatlanten har en poäng hittills och visst ser man att det finns en del skicklighet där och att han kämpar, men jag är tveksam till om han är tillräckligt bra helt sonika. Det ser segt ut, tyvärr.
Mer positivt ser det ut med Nick Bochen. Vilken back Vimmerby har tagit in där. Nu var han förvisso olycklig vid Almtunas 1-1-kvittering, men jag placerar nog ändå mest skuld hos Johan Mörnsjö där. Bochen har fått oändligt med istid under de tre första matcherna och är en av få backar som tycks kunna bidra med något offensivt. Efter två spelade perioder hade han själv nästan spelat en. Överlägset mest av alla tillgängliga backar. Finns det tveksamheter kring övriga importer är det totalt tvärtom med Bochen. Får Vimmerby behålla honom hela säsongen? Tveksamt, alltså.
Måste ta betalt och kapitalisera på sina lägen
Hade tanken att ha punkten ”den imponerande förmågan att döda boxplay i en sådan här typ av match”. Det verkade bli så fram tills bara några minuter återstod. Då hade Vimmerby klarat av två numerära underlägen på ett starkt sätt i period två. Sedan kom 2-2 i boxplay och likaså förlängningsavgörande 3-2. Det vi får ta är i stället att Vimmerby måste ta betalt och kapitalisera på sitt övertag och sina chanser. Herman Liv gjorde absolut en insats att vara stolt över, men Vimmerby skapade så pass många bra lägen att 3-1 måste komma. Inte minst i den här av alla matcher. Det kunde blivit åtta, nu blev det sju. Avståndet i poäng mellan Vimmerby och Almtuna – efter bara tre omgångar.
Förmågan att vinna just de här ”viktiga” matcherna
Matcher likt den mot Almtuna var de svåraste för Vimmerby förra året. VH hade inte plusstatistik på något av övriga bottenlag den gångna säsongen och det måste man bara ha i år om det inte ska bli ett ovisst nedflyttningskval när våren börjar kika fram. Slå Karlskoga, Björklöven, AIK eller Modo någon gång är förstås roligt och de poängen är också av yttersta vikt, men det gäller framför allt att ha övertag mot lag som Almtuna, Troja, Östersund och kanske även Västerås.
Jag hade med den här punkten när VH hade en säker och samtidigt skör 2-1-ledning. Det var så det såg ut. Vimmerby skapade lägen för 3-1 många gånger om, men i stället bjöd man in Almtuna med en utvisning. Vips var det 2-2. En ny utvisning i övertiden gjorde att det blev 2-3.
Becksvart mörker för VH-spelarna, som inte fick visa sig själva att man besitter förmågan den här säsongen heller. Två poäng av sex mot Troja och Almtuna räcker förstås inte.
838? Öltält?
Vi kan bara konstatera. 838 åskådare en fredag med öltält i Hockeyallsvenskan. Det håller inte.
Det är i just den här typen av matcher Vimmerby behöver er.