Birthe Borg är välkänd i ICA-butiken i Hultsfred. Fattas bara annat när hon jobbat där i hela 50 år.
– Den 18 september var det 50 år, tillägger Birthe när vi träffas i butiken.
Det är inte många som kommer upp i det antalet år under sin yrkesverksamma tid. Men, nu är den eran över, efter fem år på "övertid”, kan man säga.
– Jag har ju fyllt 70 år och tycker det räcker nu. Nu vill jag vara hemma, säger Birthe Borg vid en paus i sista passet.
Alla trodde henne inte
Stamkunden Margareta Larsson, Hultsfred, får höra nyheten i butiken, att Birthe jobbade sin sista dag på Skärtorsdagen.
– Jag har alltid tyckt om när du är här, du kommer vara saknad. Jag kommer sakna ditt trevliga bemötande och glädjen, och önskar att du får det bra som pensionär, sa hon och gav Birthe en kärleksfull kram.
Men, även om Birthe hade sagt till ägarna Patrik Glad och Karolina Rydén redan i oktober att hon skulle sluta till påsk tycks inte alla trott på att hon verkligen skulle hålla sitt ord.
– Mina barn hade sparat en skärmdump på mitt SMS, där jag skrev att jag skulle sluta den 2 april. Det kom till mig den 30 mars som en påminnelse. De har både svärföräldrar och kompisars föräldrar som gått bort i olika sjukdomar, så de har varit på mig länge.
Från dagis till industri till affär
Men det har inte alltid varit givet att Birthe skulle komma att jobba i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv i affär.
Som ung jobbade hon först på Oredans dagis ett halvår. Tanken var att hon skulle bli lärare, inspirerad av två lärare på högstadiet och gymnasiet som fick henne att bli intresserad av biologi respektive fysik.
– Det visade sig att det inte var bra att vara ”för självgående” på dagis och göra det jag trodde skulle vara bra för barnen, så jag slutade och började istället på Pauliströms Blöjfabrik. Där jobbade jag tills jag blev mamma 1975. Jag var bara 20 år när jag började på ICA, min svärmor gillade inte att jag skulle jobba treskift och heltid när jag hade fått barn, berättar hon och nämner vidare att prövotiden slutade i anställning.
”Oerhört drivna båda två”
Genom sina 50 år har Birthe hunnit med fem ägarfamiljer, med en början hos Kurt Linner.
– Han var sträng, men lärde mig så mycket, säger Birthe tacksamt. Sedan kom sonen Klas som lät oss anställda få mer ansvar. Efter honom kom Uffe och Sten Larsson, de blev som kompisar.
Under de här åren lämnade ICA gågatan och det blev en satsning på den nuvarande platsen och namnbyte till Mathuset.
– Pelle och Camilla tog över som mycket unga och sedan kom dagens ägare Patrik och Carro. Det finns nog ingen snällare än Patrik tror jag och Carro är duktig på att få alla att plocka fram det bästa av sig själv. De är oerhört drivna båda två, det finns nog ingen som kan jobba i deras tempo, säger Birthe berömmande.
Älskat kundkontakten
Det är inte svårt att förstå att hon älskat sitt jobb, och i synnerhet kontakten med alla kunder. 50 år talar ju liksom sitt tydliga språk.
– Man följer på något sätt kunderna genom livet. De är barn, ungdomar, de pluggar och skaffar familj, och blir äldre de också. De äldsta är ju de jag känner bäst, de har ju följt än hela livet, säger Birthe och sätter ord på kundkontakterna hon skapat:
– Man blir glad av kunderna, de allra flesta är trevliga, och här i Hultsfred har vi många utländska kunder som är supertrevliga. Hade jag inte jobbat i affär, kanske man inte fått den kontakten. Männen i alla åldrar är de första som börjar prata med en, sedan kommer barnen och sedan deras fruar.
Vad är det mer som gjort jobbet på ICA så bra?
– Jag, och jag tror att alla kollegor också gillar att ingen dag är den andra lik. Dagarna går så fort, man hinner knappt kolla klockan. Man plockar varor, ibland är man på jobbet redan klockan fem och bakar, man sitter i kassan, man gör tidningsreturer, tar upp beställningar till kallskänken och Guldkringlan och vattnar blommor…
Birthe kan göra listan lång.
– Så där har du det stora plusset inom vårt jobb, att man ställer upp för varandra och gör det bästa av dagarna. Vi behöver kunna alla avdelningar för att det ska fungera vid överbelastning vissa helger, sjukdom, utbildningar och semester. Jag kommer att sakna alla arbetskamrater, både de äldre och yngre, det har varit så kul.
Vardag som helgdag
Är det något som hamnar på minussidan så är det arbetstiderna, tycker Birthe. Numera görs det ingen skillnad på vardagar och röda dagar.
– Skillnad var det ju i början, då var vi lediga lördag efter 13 och söndagar. Så ibland undrar jag om jag hade fortsatt i 50 år om vi inte hade sluppit de sena kvällarna och röda dagarna de första åren, säger Birthe Borg som inte jobbat runt jul efter att hon fyllde 66 år.
– Det var mitt löfte till mig själv, tillägger hon och säger sig vara imponerad av dagens unga som går in i Handels.
Minns åren med små barn
Det var också svårt att få heltid i början, så de första 24 åren städade hon tolv timmar i veckan.
– Vi kvinnor har ju heller inte samma pension som män och man fick ju inga pensionspoäng när man var barnledig, så det var tur att jag inte var hemma så länge som nu, säger Birthe som minns att hon bara var hemma 4,5 månader med äldsta dottern.
– Så jag hade privat dagmamma och fick pumpa ut bröstmjölk att skicka med och en annan av mina döttrar var bara fyra månader när jag hade med mig henne, så hon låg på en filt på ICA medan jag städade. Det var andra tider…
Ett långt adjö
De sex månaderna har varit som ett "adjö", tycker Birthe, som inte lär ha några problem att fylla sina dagar.
– Vintern kan man ju inte göra så mycket, men så här års gillar jag att cykla, gå, göra utflykter, teckna och jag har ett gammalt hus som behöver en del renovering. Jag köpte tapeter när jag var 66 år – de ligger fortfarande i en kartong.
– Jag vill också få mer tid för mina vuxna barn och vänner, och jag har en äldre mamma och en syster i Kalmar som bara var 57år när hon fick Alzheimers. Vi brukar åka till vår andra syster i Skåne någon vecka på sommaren och jag gör saker med henne ett par dagar i månaden. Ibland har jag behövt hoppa över det, men det ska jag ju inte behöva göra nu.