Men till skillnad från andra tävlingar så tävlar man inte genom att ha snabbast tid utan genom att man håller jämnast takt under varven. På det sättet tävlar man trots att det kan skilja hundratals hästkrafter mellan fordonen som deltar. Om ni undrar om det går undan när värstingbilarna kör runt – svar "ja".
Flyttade evenemanget till Målilla
Tidigare år har Dustbowl Blues körts nere i Långemåla i Högsbytrakten men i år kör man för första gången till Målilla motorstadion. På fredagen var det inspektion och fri träning för de som skulle tävla under lördagen.
Från Hemse på Gotland kom Lennart Jönsson men för honom var det gott nog att vara support. Han visade upp sin Ford pickup och berättar att han använt den för att dra hit en bil som ska tävla.
– Det är en original, 50 års modell, flattad motor i annars är det väl rätt mycket original. Lite sänkt är den också. Den är okej att köra med. Jag har bara haft den i något år, cirka.
Under vintern har han jobbat med inredningen och bytt tak. Han berättar att han vill att det ska vara original – så nära som möjligt.
Är det mycket jakt på originaldelar?
– Jo, så är det absolut, en del vill ju ha mer en rod men den har originalmotor och det är rätt eftertraktat idag. Många gör så att de byter ut det och sätter i en modern drivlina; modern motor, modern växellåda och annan bakaxel. Det blir lite mer åkbart. Det här varvar rätt mycket. Den är treväxlad, manuell, så man ligger och åker i 60 ungefär. Det är rätt lagom! Nu när jag körde med släpkärra efter kändes det rätt lagom. Sedan får man nästan kolla mer i backspegeln än framåt så bilarna bakom kan komma om lätt.
"Fattigmansracer"
En bit bort står Mattias Johansson från Vena och pratar med John Wiksten från Bodafors. John visar upp sin vinröda A-Ford från 1929 och kallar den för en "fattigmansracer". Han berättar vidare om hur man i USA började tävla redan med T-Fordar. Just de enklaste modellerna var att föredra, sådana som man hade råd med och som man plockade bort onödiga karossdelar från för att få ner vikten.
– Det här är fortfarande med fyran i, fast trimmad. Motorn är original, toppen en trimtopp och lite trimgrejer. Men jag använder originallimpan till avgaserna, berättar han och visar motorn.
Lysena och hjulen är något nyare, från årsmodell 35. John beskriver det som det typiska hod rod-tricket.
– Man fick lite mer sulor och större där bak. Annars är det original med stötdämparna och så. Den heter ju roadster, det är bara en sufflett, det är ju ingen cab. Så, en typisk gammal hot rod kan man säga. När en trimmad originalmotor inte dök så slängde man i en sån där, fortsätter han och pekar på grannbilens sidventilsåtta.
John och Mattias börjar prata minnen och kommer in på bilfesten Hayride som höll till på Metropol i många år. En tillställning som satt sina spår.
– Det var alla typer av musik där, en väldig blandning på musiken. Jag tyckte det var trevligt där, minns Mattias.
– Ja fan, jag var där en två - tre gånger, kanske mer, avslutar John.